Ingen vet hur många våldtäkter som begås i Finland årligen. Liksom för alla sexualbrott är mörker­talet stort, men de senaste åren har kring ett tusen fall rapporterats till polisen årligen. Det innebär – med mörkertalet inräknat – minst tre kvinnor per dag. De flesta våldtäkterna sker mellan parter som känner varandra och inomhus, de överfalls­våldtäkter som får mest uppmärksamhet utgör en minoritet. Den överlägsna majoriteten våldtäktsmän är helt vanliga finländare – det här är någonting som inte förändras av att män med utländsk härstamning är överrepresenterade bland gärningsmännen. Under veckan som gått har Finland upprörts av en feg och brutal våldtäkt i Kempele där offret var en fjortonårig flicka. Denna ena våldtäkt har fått mera spaltutrymme än alla anmälda våld­täkter sammanlagt. Orsaken är inte bara offrets ålder ­eller det grymma i just den här gärningen. Det handlar om den misstänkta gärnings­mannen – en 17-årig yngling bosatt på ortens asyl­mottagning. Vi kan höra ett dånande eko av ett ”vad var det vi sade” från flyktingmotståndare på sociala medier, debattsajter och obskyra nyhetssidor. För några månader sedan orsakade ett fel­aktigt rykte om att de misstänkta i en gruppvåldtäkt i Uleåborgstrakten varit av utländsk börd ­nära nog lynchstämningar. Sedan dess har antalet asyl­sökande ökat lavinartat, och till och med utan ­några allvarliga brott begångna av asylsökande har vi fått upprepat ett antal attacker mot flyktingförläggningar, det senaste för bara några dagar sedan. Dessbättre har dessa stannat vid försök eller kunnat avvärjas utan att någon kommit till skada. Nu tvingas myndigheterna till extra varsamhet då händelser som den i Kempele brukar sätt fart på mörker­män. Vi måste skilja på två saker. Vi måste med all kraft fördöma våldtäkten i Kempele – liksom alla de mer än tusen andra som begås varje år. Den misstänkta ska rannsakas och dömas enligt de lagar som gäller, och domen måste självfallet ­vägas in då man bedömer hans möjlighet att beviljas asyl, för att inte tala om permanent uppehållstillstånd. Och i det fallet finns klara restriktioner – enligt paragraf 57 i utlänningslagen kan uppehållstillstånd vägras om utlänningen konstaterats ha gjort sig skyldig till ett brott för vilket föreskrivs fängelse­straff, eller bara misstänks för ett sådant brott. Nu utreds alltså en grov våldtäkt där den misstänkte är asylsökande. Problemet är inte han, utan alla de som utan anledning misstänkliggörs som potentiella gärningsmän. Lynchmobben finns färdigt därute, det mullrar i sociala medier och medierna fokuserar på denna ena våldtäkt på ett sätt som ytterligare spär på hatmentaliteten. En våldtäkt av en ung tonåring är alltid extra tragisk, men enskilda fall får inte skymma det stora antalet ”vanliga” våldtäkter som inte väcker något medialt intresse. Våld mot kvinnor är i högsta grad ett inhemskt problem.