Det finns en hederskod för debatten i riksdagen; man får inte kalla någon för lögnare. Gör man det blir man näpst av talmannen. Däremot går det bra med omskrivningar i stil med att riksdagsledamot ”handskas vårdslöst med sanningen” eller ”levererar alternativ verklighet”. Under veckan som gick har vi hört en finans­minister som varit till den grad sparsam med sanningar att det känns svårt att hålla sig till hederskoden: Alexander Stubb (Saml) ljög ohejdat på riks­dagens frågetimme i torsdags. Han hävdade då att 90 procent av myndighets­utlåtandena stöder den planerade förvaltarregister­lagen. Rätt siffra är tio procent. Hade Helsingin Sanomat, som gick igenom utlåtandena, inte påtalat förhållandet hade Stubbs frågetimmessvar förmodligen gällt för sanning. I veckoslutet gjorde Stubb en helpudel i Yles Morgonettan. ”I debattvimlet begår man misstag. Det var mitt fel, sorry för det”, sade Stubb och upprepade sin ursäkt i går under en föreläsning på Tammer­fors universitet. ”Det var inte illa ment/sa Kain, men då var det för sent”, skaldade Tage Danielsson, och den kommentaren kan gott tillämpas på Stubbs klavertramp. Det var inget misstag, ingen tillfällig minneslucka, vilket både statsminister Sipilä (C) och SFP:s ordförande Carl Haglund slätat över det hela med. Det är inte heller första gången en minister ertappats med att, tja, frisera sanningen. I sitt tal till nationen i höstas hävdade statsminister Sipilä att vi skuldsätter oss med en miljon i timmen och att EU-kommissionen därför snart tar över beslutsfattandet, när skuldsättningen i verkligheten är 600 000 i timmen och kommissionen på sin höjd kan utdöma böter. Stubbs uttalande är ett nytt exempel på den fartblindhet som känslan av makt kan skapa och framför allt den arrogans med vilken Stubb och en rad ledande tjänstemän vid Finansminister försökt driva igenom förvaltarregisterlagen med. Nu verkar det som om den arrogansen motverkat sitt syfte och lagen falla innan den ens kommer till riksdagen. Statsvetaren Göran Djupsund förutspådde redan i veckoslutet att förslaget skulle stupa,­ samtidigt blev det uppenbart att Sannfinländarna skulle motsätta sig lagen och också Centern tveka. I går antydde Stubb själv att regeringen kan komma att lyfta bort biten om förvaltarregister ur lagförslaget. Helt oavsett vad man anser om själva substansfrågan visar hela processen på rent förakt mot ­öppenhet, insyn och demokrati. Stubbs torsdagsshow var bara pricken över i. Hela Finansministeriet tycks ha tyglats i syfte att trumma igenom lagen. Ministeriet lät föra in sin skatteavdelnings synnerligen kritiska utlåtande om lagförslaget i projektregistret där all beredning av förslaget finns samlat. Utlåtandet togs heller inte upp i den sammanfattning av uttalande man presenterade för en dryg vecka sedan. Också detta avslöjades av Helsingin Sanomat. I veckoslutet presenterade Aamulehti ett PM som visar hur Finansministeriets informationsavdelning vill styra uppmärksamheten från öppenhet om ägaruppgifter till frågan om att öppna värdepappersförvaringen för konkurrens. I promemorian finns också en lista över redaktörer och medier som man bjuder till intervjuer om förvaltarregister och informeras på förhand om lagberedningen. Alexander Stubb har avfärdat kritiken av detta med att ryggradslöst skjuta ansvaret på tjänstemän på informationsavdelningen. Självfallet bär ministern det fulla ansvaret för ministeriets informationspolicy. I samband med gårdagens föreläsning i Tammerfors höll Stubb också en kort presskonferens där han förutom att avfärda sin räkneexercis som ett misstag också fick frågan om han satt sig in i utlåtandena om förvaltarregistret. ”Jag har läst sammanfattningarna”, sade minister Stubb. Borde inte en ansvarig minister sätta in sig djupare än så? Lagförslaget faller förmodligen på mållinjen men maratonlöparen Stubb springer vidare. I vilken annan västerländsk demokrati som helst hade han redan avgått.