En scen ur fiktionens värd: I Maj Sjöwalls och Per Wahlöös kriminalroman ”Mannan på balkongen”,­ som handlar om jakten på en man som våldtar och mördar småflickor. Ett antal stockholmare har grundat ett medborgargarde som patrullerar i parkerna. Ett par av aktivisterna läxas upp av kommissarie Martin Beck: ”Det ni gjort är oförsvarligt. Själva­ milistanken utgör ett långt större hot än ­någon enskild handling eller förbrytarliga. Den ­banar väg för lynchmentalitet och godtycklig rättsskipning. Den försätter samhället ur spel. Förstår ni vad jag ­menar?” Det tog sin tid, men efter någon timme förstod de gripna civilingenjörerna. Romanens medborgar­garde var ändå rena scoutpatrullen i jämförelse med de gäng som nu börjat patrullera gatorna­ i en rad finländska städer. Frågan är om ens en Martin­ Beck kunde få dem att inse vad de är på väg att ­göra. Tyvärr har den finländska polisledningen kommit med obegripligt aningslösa kommentarer då polisöverdirektör Seppo Kolehmainen sagt att verksamheten är ”frivillig medborgarverksamhet som behövs i svåra tider”. Dessbättre har inrikesminister Petteri Orpo (Saml) igen visat sig vara karl för sin hatt då han uttryckt sin besvikelse över polisledningens kommentar och slagit fast att det är polisen som övervakar ordningen i Finland. ”Det verkar ingå invandrarfientliga drag i gatupatrullernas verksamhet vilket inte ökar tryggheten utan snarare tillspetsar och ökar motsättningarna”, säger Orpo till Helsingin Sanomat (5.1). De flesta gatupatrullerna har kopplingar till en grupp som kallar sig Soldiers of Odin och iklär sig jackor med detta namn. Den ”frivilliga medborgarverksamheten” är, en del dimridåer till trots, uttryckligen inriktad på den påstådda otrygghet som asylsökande lett till i vårt samhälle. De här patrullerna har inga som helst befogen­heter som inte en vanlig medborgare har. De är inga väktare, än mindre är de poliser. Får man tro Helsingin Sanomat är det många av dem som aldrig heller skulle ha chansen att bli ­vare sig väktare eller poliser – ska man bli det förutsätts man vara en oförvitlig medborgare­ ­utan straff­register. HS har granskat (6.1) gatu­patrullerna i tre städer och i samtliga fall hittat personer dömda för brott i ledningen för grupperna, flera av dem med domar för våldsbrott. HS räknar upp domar för snatteri, stölder, miss­handel, grov misshandel och motstånd mot tjänsteman. Somliga­ har flera misshandelsdomar, andra ­bara en och brotten är av ­både äldre och yngre datum. I ett av fallen hade en gatupatrulledare hotat stycka ortens socialchef med familj med yxa om ­socialen inte betalar hans räkning, varefter han med kniv i handen misshandlat två socialarbetare.­ På en ­annan ort hade mannen bland annat kniv­hotat en 12-årig pojke med romsk bakgrund och miss­handlat en asiatisk man på en krog. Rätten ­betraktade dådet som rasistiskt. De här uppgifterna är kusliga men egentligen­ ­bara det yttersta beviset på vad den här ”medborgar­aktiviteten” handlar om. Patrullerna är ligister som försöker erövra gaturummet med rasistiska motiv. Den omedelbara drivkraften bakom aktiviteten är den förändring höstens flöde av asylsökande medfört i bilden av vårt samhälle. Rörelsen tar näring av några uppmärksammade fall där personer av utländsk härstamning, ibland just asylsökande, gjort sig skyldiga till. Det här riskerar leda till att helt oskyldiga människor misshandlas bara på grund av sin etniska tillhörighet. En del av oron beror på den frånvarande polisen. De senaste årens nedskärningar har drabbat också polisen som trots föredömliga insatser omöjligt hinner till överallt och kan upplevas som frånvarande. För bevarad samhällsfred är det bättre att acceptera kostnader för polisens verksamhet än att låta medborgargarden ta över. Samtidigt finns det också djupare liggande orsaker till oron. Den förändring i vårt mentala landskap som de nyinflyttade människorna utgör samman­faller med en långvarig nedmontering av välfärdssamhället, ekonomisk nedgång, osäkerhet på arbetsmarknaden och upplösning av samband som tidigare gav gemenskap. Situationen är naturligtvis långt ifrån lika allvarlig som i Weimarrepublikens Tyskland efter ­första världskriget i sin totala ekonomiska kollaps och samhällsupplösning. Men då liksom nu gödde omständigheterna nationalismen och ledde till en ­polarisering av samhället. Också då patrullerades gatorna av medborgargarden – med insignier både för vänstern och för högern. Nu är det bara de nationalistiska Odins soldater som gett sig till känna, men under några självständig­hetsdagar har orosmakarna haft andra drivkrafter. Gatupatrullerna kan i värsta fall provocera till en motreaktion där patruller med motsatta förtecken rycker ut i ”försvar för demokratin”. En sådan utveckling vill vi inte se. Patrullverksamheten måste dömas ut från högsta ort. Petteri Orpos markering är tydlig, men vi väntar på att statsministern och de andra partiledarna i regeringen också ska tala klarspråk. Tyvärr har justitieminister Jari Lindström (Sannf) redan hunnit uttrycka sitt stöd för patrullerna. Förhoppningsvis är hans ordförande klokare än så. Soini, Sipilä och Stubb kan ju lära sig av Martin Beck vad de ska säga.