President Urho Kekkonens eftermäle delar känslorna. För många framstår UKK som förrädaren och personifikationen av vårt ömkliga förhållande till Sovjetunionen. I juli 1978 gick han sin ändå sista kända strid och visade sitt mästerskap som diplomat och försvarare av fosterlandet då han i en historia som är för lång att återges här, när han lyckades mota den sovjetiske försvarsministern Dmitrij Ustinovs påtryckningar om gemensamma försvarsövningar för Finland och Sovjetunionen. Gemensamma manövrar hade inte varit förenliga med Finlands neutralitetspolitik. Efter östblockets kollaps, Sovjetunionens upplösning och Berlinmurens fall är ingenting som förr. VSB-pakten har förpassats till historien, Finland är medlem i EU och ordet "neutralitet" har ersatts med "alliansfrihet" inrymmer ett fredspartnerskap med Nato – och ett synnerligen intimt militärt samarbete med USA. • I maj deltar en avdelning F-15-plan från Nationalgardet i Oregon, uppenbart 6–8 plan, i två veckor lång övning i luftrummet över östra Finland och Lappland. Beslut om besöket hade tagits redan i höstas i riksdagens utrikes- och säkerhetspolitisk utskott under närvaro av president Niinistö. Riksdagen fick veta om övningen då Yle hade en nyhet om den, inte via någon officiell kanal. Flygvapenmanövern är inte det enda militära samarbete Finland har med USA i sommar. • Förra veckan framgick det också att ett tjugotal amerikanska trupptransportvagnar av typ Stryker kommer att delta i arméns övning Arrow i vår. Detta torde vara första gången amerikanska pansarfordon kommer att befinna sig på finländsk mark. Också det här beslutet har tagits utan större insyn. • Amerikanska trupper kommer också att delta i en landstigningsövning på Hangö udd i vår. Också detta har försvarsutskottet fått knapphändig information om. Det kraftigt ökade samarbetet med USA har väckt livlig debatt – en debatt som tidigare försvarsministern, SFP-riksdagsledamoten Stefan Wallin (SFP), i ett pressmeddelande hunnit beteckna som "pinsam". Han avfärdar de kommande övningarna som "en logisk fortsättning på det långvariga och förtroendefulla militärsamarbetet länderna emellan" och tillägger, med ett försök till stilistisk briljans, att övningarna bjuder på lika mycket dramatik som då "en tax sätter sig". Det Wallin retar sig på är den "nyfinlandiserade" tonen i debatten. Om vi talar i termer om vad som kan reta Ryssland är debatten kanske det. Men debatten har fler dimensioner än så och dramatiken definitivt större än då "en tax sätter sig". Det handlar inte bara, som också Wallin medger, att man misslyckats i att informera. Det handlar om grundläggande säkerhetspolitiska principer. Ett fördjupat försvarssamarbete är förmodligen den rätta vägen, men måste föregås av en öppen diskussion. Vi ska inte smyga in i Nato.