President Sauli Niinistö försökte ljuta olja på den försvarspolitiska diskussionens vågor under en presskonferens i går. Våghöjden i den diskussionen har varit ansenlig den senaste tiden, utgående från kommande militärövningar där också stormakten på andra sidan Atlanten ska delta. 150 beväringar från den finlandssvenska brigaden i Dragsvik är involverad i en av dem, en ­marin övning vid Hangö udd kommande sommar. ­Övningen är en del av den årligen återkommande­ Baltops, Baltic operations. Bland de tiotusen mannar (och kvinnor) som kommer att delta finns ­också amerikanska marinkårssoldater. Presidenten sa i korthet att det finns militär­övningar och så finns det militärövningar. De kan antingen ha som mål att armén ska bli bättre på det som är dess uppgift. För­svara finländskt territorium. Krig i praktiken. Dessa ­övningar är, för att citera presidenten, ”av teknisk natur”. Eller så kan de ha som uppgift att berätta för omvärlden vilka våra militära kompisar är – för att uttrycka det på ett föga upphöjt, närmast infantilt sätt. De senare övningarna bidrar till att staka ut Finlands säkerhetspolitiska linje. De återkommer mer sällan, har enligt Niinistö genomförts cirka fem gånger under de senaste 15 åren. I praktiken handlar det om så kallade kartövningar, virtuell krigsföring som kan pågå utan att omvärlden ser något av den. Militär teknik i det ena fallet. Utrikes- och säkerhetspolitik i det andra. Den breda allmänheten är inte bekant med den här gränsdragningen. Hur skulle den kunna ­vara det? Mången riksdagsledamot har inte heller ­lyckats skapa sig någon klar bild av de nu ­aktuella övningarna och av vilken betydelse USA:s del­tagande har eller inte har. Informationen uppifrån har varit knapphändig. Därför talade presidenten också för för­bättrad ­informationsgång, framför allt mellan riksdag och regering. Försvarsministeriet ska ut­arbeta ­kriterier som ska gör det lättare för riksdags­ledamöterna att se skillnad på ”vanliga” militär­övningar och ”ovanliga”, sådana som avviker från sedvalig praxis. Riksdagen ska informeras bättre om de ”ovanliga” övningarna. Så allt är frid och fröjd? Det gäller bara att ­lära folk och riksdag att se skillnad på övning och ­övning? Och att acceptera att de säkerhetspolitiska övningarna försiggår i det fördolda? Visst finns det faktorer som talar för sekretess kring delar av försvarspolitiken. Men att Finland öppnar för amerikanska pansarfordon på finländsk mark i samband med en av de övningar som – ­enligt skiljelinjen ovan – enbart ska handla­ om vår förmåga att försvara vårt territorium är anmärkningsvärt. Det kommer att ske i samband med övningen Arrow senare i år. Klarar finländska pansarfordon inte av upp­giften?