Förmannen Ralf Brännbacka minns än i dag hur han med iver slipade en båtform hemma i Bosund under julen år 1966 medan klasskamraterna var lediga. Han var bara tretton år men inställd på att bli båtbyggare. Formen blev klar och snart kunde den första Swanbåten se dagens ljus. Några år senare fick Ralf Brännbacka anställning på Nautor. – Det var en dröm som gick i uppfyllelse. Alla småpojkarna i Bosund ville jobba med Swanbåtarna. Bakom det i dag välkända varumärket låg entreprenören Pekka Koskenkylä som tog sig an båtproduktionen med flera banbrytande tankar. Varvet skulle använda sig av det moderna materialet glasfiber. Båtarna skulle bli snabba och lättseglande, men ändå bekväma. Dessutom skulle de serieproduceras. Koskenkylä tog hjälp av de bästa båtdesigners som fanns och lyckades bra. Redan under det första året produceras de fyra första 36-fotarna. Efter bara tre år höll varvet på att duka under vid en katastrofal brand, men skogsförädlingsindustrin Schauman Ab, Koskenkyläs tidigare arbetsgivare, gick in som majoritetsägare. Båtarna växte och år 1974 vann en Swan 65:a jordenruntseglingen Whitbread Round the World, vilket placerade varvet på världskartan. Produktionen hade då flyttat till nya hallar i Kållby i Pedersöre och Ralf Brännbacka minns att man använde sig av löpande band-system. – Varje vecka skulle minst en båt ut och ersättas av ett nytt skrov i andra sidan av monteringslinjen. På 1970-talet kunde varvet tillverka till och med 99 båtar per år. Verksamheten växte och Nautor sysselsatte i flera kommuner, även i Kronoby där snickeriet finns. Snart försvann grundaren Koskenkylä ur bilden och Schauman tog över helt. Den ekonomiska krisen på 1990-talet slog hårt mot varvet. Den här gången kom räddningen från Italien. Leonardo Ferragamo från modesläkten med samma namn tog över tillsammans med ett antal investerare, bland andra Peter Fazer. Ralf Brännbacka minns ännu att man fruktade att italienarna skulle ta hem produktionen. – Det kändes tryggt att ha en finlandssvensk i ledningen. I dag ägs Nautor helt av Ferragamosläkten. Men den österbottniska produktionen är tryggad i varvets måldokument där det står att båtarna ska byggas av finländska yrkesmän. Men mycket har hänt med åren. Konkurrensen beskrivs som hård i lyxklassen där Swanbåtarna tampas med en handfull andra, bland dem Baltic som i tiden avknoppades från Nautor. Swanbåtarna beskrivs som traditionella, smäckra och välseglande, byggda av branschens mest erfarna men också influerade av ljus Medelhavslyx med det där ”lilla extra”, dock utan överdriven svulstighet vilket skulle försämra seglingsegenskaperna. Allt ritas i 3D-program och kolfiber är starkt förekommande. Konjunkturerna är utmanande och försäljningen ojämn. Under fjolåret levererades en enda båt men i år räknar Marcus Jungell, Nautors försäljningschef, med en leverans på 14 båtar samt tre renoveringar. När jag frågar Jungell om trenderna och strategierna blir svaret treuddat. De senaste åren har man haft fullt upp i de moderna monteringshallarna som numera finns på Alholmen i Jakobstad. Varvets 115fotare – den största i serieproduktion – har sålt bra och den fjärde båten blir snart klar. Att sälja ett par båtar i den här klassen (10–20 miljoner euro) räcker för att hålla uppe sysselsättningen. Men en båt är inte såld innan den är såld, och processen kan ta år. Ser man ett år tillbaka såg det bra ut också i den mindre klassen. En handfull 54-fotare såldes samt lika många av jubileumsmodellen, en blixtsnabb racer på 50 fot. De här båtarna har de traditionella Swan-kvaliteterna men erbjuder lättviktsracing i kolfiber (50-fotaren) alternativt cruisingprestanda och ett ovanligt rymligt inre (54-fotaren). De har en prislapp kring miljonen och om Jungell får en beställning i dagarna kan han lova leverans innan isen ligger vid Alholmen. Nautor har effektiverat sin produktionskedja – ett måste för att få ekonomi i produktionen. Det här är också en fördel eftersom marknaden kräver nya modeller i alla storleksklasser med fem års mellanrum trots att båtarna ännu är moderna. I formhallarna hittar vi nu det som ska bli Nautors tredje udd, en 78-fotare som Ralf Brännbacka och hans team bygger formar till. Det blir hans sista uppdrag. Det är inte utan visst kollegialt vemod som Brännbacka blir pensionär i höst efter en båtbyggarkarriär nästan lika lång som Nautors historia. Den nya båten väntas bli en återgång till mellanklassen efter satsningarna på de riktigt stora och riktigt små modellerna. – Det blir en så kallad performancecruiser i mellansegmentet med boendevolym som en 90-fotare. Vi lyssnar noga på kunderna och det här är en viktig nisch. Det är den här vi säljer nu. Samt senare modeller som vi inte presenterat än, säger Marcus Jungell hemlighetsfullt. Han utesluter inte att Nautor gör verklighet av planerna på ännu större båtar. Det har talats om 130 fot. Men: – Det kan hända att den blir så stor som 140. Det återstår att se om vi bara bygger en one-off eller flera. Formarna är dyra. Vi borde helst sälja en handfull av varje modell. Snart är en del permitteringar att vänta och i slutet av nästa år töms hallarna om inte orderboken fylls. Men varken Marcus Jungell eller personalchefen Kjell Fellman är särskilt bekymrade – åtminstone syns det inte. – Vi kan inte göra mer än vårt bästa. Det har vi alltid gjort, säger Fellman.