Vi får vänja oss vid en president som talar klarspråk. Sauli Niinistö framstår allt tydligare som en president som inte räds säga saker som de är – eller i alla fall som de verkar vara. Man behöver inte alltid hålla med presidenten för att uppskatta hans klarspråkighet. Att Niinistös uttalanden ibland väcker förvirring beror mera på uttolkarnas avsikter än otydligheten i hans budskap eller ens avsikterna bakom hans utspel. Under någon vecka blåste det en smula kring hans utspel om multilaterala förhandlingar om att flyg över Östersjön alltid ska ha transpondern påkopplad, vilket man kopplade samman med den ryska inviten till enskilda samtal med Östersjöländerna om säkerhetsfrågor Inviten har veterligen inte framförts officiellt, och Finlands – liksom Sveriges ståndpunkt är klar. Några sådana samtal vill man inte veta av. President Niinistö har med pondus frågat vad det är för fel på att han framställer det krav i klartext men mumlat länge om, att ryssarna ska slå på sina transpondrar.
Den diskussionen börjar kännas en smula förlegad sedan presidentens framträdande på ambassadörsdagarna i tisdags, där han förvisso återkom också till den diskussionen men där fokus fanns på helt andra frågor. Det var inte mindre än en bredsida presidenten avlossade mot EU. "Den bankkris i EU för vilken man redan hade lagt ridå är i och med Brexit-beslutet i Storbritannien på väg att göra en ny entré", sade Niinistö och talade om ett EU som på många sätt ha knutit sig. Niinistö målar upp en bild av ett totalt handlingsförlamat EU: "Denna knut är till stor del vårt eget fel. Och koreografin bekant från förut; krisen kommer oväntat, som en blixt från klar himmel. Sen sammankallas ett toppmöte. Och så händer detsamma igen. Men lösningen på frågorna låter vänta på sig. Knuten blir starkare".
Niinistö beskriver ett EU som tar beslut om beslut som ska tas senare, i en obestämd framtid, och där besluten bara blir en avsikt. "På detta sätt försämrar EU sina framtida förutsättningar i medborgarnas ögon. Den skrala gemensamma skötseln av invandrarkrisen är bara ett exempel på detta. Vi kan göra bättre än så." Ord och inga visor – i rättan tid och med rätt tonfall. Det är mycket som undergrävt medborgarnas tilltro till EU, och det är den legitimitetskrisen som göder missnöjet. Om någonting verkar var trasigt kan man välja mellan att kassera och reparera, om ett förhållande strular kan man välja mellan en snabb skilsmässa och ett försök att rädda relationen. I ett europeiskt perspektiv står valet mellan att lämna EU eller förnya unionen inifrån. Britterna valde med knapp marginal att lämna förhållandet, men ingen tycks veta när de lämnar in sin ansökan om skilsmässa, hur processens ska gå till, hur länge den tar och vad britterna får med sig ur boet när den lämnar sig utanför EU.
Som president Niinistö fångade läget i tisdags: "Unionen får inte visa sig vara en organisation som endast klarar sig i medvind. Tecknen är inte helt uppmuntrande. Storbritanniens Brexit-beslut är ett allvarligt slag. I sig är det inte ett hot mot unionen, men det måste tas på allvar. Det är en stark signal när folket på sina håll inte har tilltro till unionen och inte ens till sina egna ledare. Detta är inte ett problem bara i Storbritannien, utan misstron gror även på kontinenten. Om situationen förvärras är detta ett verkligt hot mot unionen och därigenom mot oss alla." Separationister vädrar morgonluft i många europeiska länder, och också i Finland samlar man underteckningar i ett medborgarinitiativ för ett utträde. Utrikesminister Timo Soini (Sannf) bedyrar att han i sin ministerroll står bakom Finlands medlemskap men låter EU-kritikerna i sitt parti hållas.
Niinistö är kritisk men vill uttryckligen reparera EU och återskapa unionens legitimitet. Någon patentlösning har Niinistö, lika litet som någon annan, inte, men är på rätt spår då han efterlyser resoluta signaler mott terrorismen – medborgarnas rädsla är en av orsakerna till bristen på tilltro. EU måste i alla fall visa att man gör allt för att skapa trygghet för sina medborgare.