I lördags inträffade det som inte borde ske, och när det skedde tog det alltför länge att lösa problemet. Soneras mobilnät i Jakobstad låg nere i uppemot tolv timmar. Det var inte bara mobiltelefonnätet som tystnade, det gick inte att ta ut pengar på Otto-automaterna eller betala med kort där man använder handhållna betalautomater, Soneras IPTV-nät krånglade liksom Veikkaus automater. Felet som upptäcktes på morgonen var inte åtgärdat förrän sent på kvällen, ännu vid 21-tiden förekom störningar. ”Det var ett hårdvaruproblem som orsakade det långa avbrottet och störningarna”, säger Essi Pekka-Jokinen, pressansvarig på Sonera i dagens ÖT. Det var inget litet hårdvaruproblem – mankemanget ledde till att 100 basstationer slogs ut. Trots att alla Sonerakunders telefoner tystnade fanns en livsviktig funktion ändå kvar – det gick fortfarande att ringa nödnumret. Om en operatör slås ut går samtalet automatiskt via andra. Det är ungefär den enda trösten i sammanhanget. Någon kanske vill vifta bort blackouten som ett i-landsproblem. Det är att göra det lätt för sig. Vi har byggt ett system, en infrastruktur, som mer eller mindre helt stöder sig på mobilnät och internetbaserade lösningar, och då är det ett samhällsintresse att felkänsligheten är låg, beredskapen att lösa problemen hög och återställningstiden kort. Till saken hör att Sonera påskyndat utvecklingen genom att plocka ned eller gräva upp kabeln i stora delar av landsbygden och tvingat folk att gå över från trådtelefoni och kabelburen internet till mobiler och trådlöst. Tolv timmars radioskugga ger Sonera underkänt på samtliga punkter. Ett så långt uppehåll är inte acceptabelt. Och om vi nu låter nåd gå före rätta och drar streck över lördagens bortfall måste Sonera – och övriga operatörer! – ta lärdom av det som skett. • Ett enda hårdvarufel ska inte kunna slå ut 100 basstationer. • Det måste finnas reservsystem som ger i alla fall grundläggande tjänster. • Utryckningstiden för felreparationer måste minimeras. Framför allt är det här ändå en påminnelse om hur sårbart vårt samhälle är i dag. Nu var det ett enskilt och oavsiktligt fel av odefinierat slag som slog ut mobilerna för tusentals kunder. Där det finns nät- och mobilbaserade tjänster finns det säkerhetsluckor och kryphål och där det finns säkerhetsluckor och kryphål finns ingångar för cyberattacker. Och om det internationella läget eskalerar över mycket ansträngda relationer mot tröskeln till krig avlossas de första skotten sannolikt inte av kanoner utan specialutbildade hackerkrigare med vitala samhällsfunktioner som mål. Det behöver inte ens handla om krigstillstånd eller den grå zon som kallas hybridkrig. Vi har många exempel på hackerattacker av ren illvilja och det finns exempel där underrättelsetjänster påstås ligga bakom angreppet. Hittills har attackerna veterligen inte krävt några människooffer, men hotet är överhängande. En välriktad cyberattack kan vara mer förödande än en bomb som briserar i en folkhop. Den tekniska utvecklingen ger också nya hot. Vi har på den här platsen kommenterat robotbilen som framtidsfordon. Också robotbilen ställer stora krav på datasäkerhet. Under veckan som gick meddelade elbiltillverkaren Tesla att de uppdaterat mjukvaran för sina Model S-bilar sedan ett kinesiskt IT-säkerhetsföretag lyckats påverka bilar på nästan tjugo kilometers avstånd. Dagens Nyheter skriver (21/9) att experter från företaget, Keen Security Lab, bland annat kunde manipulera Model S-bilarnas bromssystem under körning, slå på vindrutetorkarna, justera backspeglarna och öppna bagageluckan – allt med bara en bärbar dator som verktyg. Nu var säkerhetsföretaget inte ute för att skada. Man informerade Tesla innan bristerna offentliggjordes, och Tesla har alltså täppt till säkerhetshålen och fjärruppdaterat bilarna. Både driftssäkerhet och skydd mot intrång är frågor med hög prioritet.