Demokraternas Hillary Clinton gjorde klart bättre ifrån sig än Republikanernas Donald Trump i den första tv-debatten inför presidentvalet i USA. Frågan är om det har någon betydelse. Debatten bjöd inte på några överraskningar. Bägge kandidaterna lyckades övertyga sina egna anhängare. Trump försökte ge ett presidentmässigt intryck genom att undvika det grova språkbruk som han gjort sig känd för, medan åter Clinton försökte visa sig varm och ärlig. För den 20 procent av väljare som ännu inte bestämt sig tillförde debatten dock ingenting nytt. Valkampanjerna i USA har av hävd varit väldigt smutsiga, med denna kampanj har lyft fram en helt ny dimension då det gäller valkampanjer och valdebatter: en kandidat som medvetet och konsekvent ljuger, och för fram felaktig och falsk information. Det är nämligen så att de båda presidentkandidaterna för tillfället verkar vara de mest avskydda personerna i USA. Det gör att allt är tillåtet, inga spelregler verkar gälla. Specifikt för denna kampanj är att Clinton håller sig till fakta medan Trump skapar sin egen empiri och verkar ha en egen definition på ordet moral. Och det med många väljares goda minne. Reaktionen avspeglar en bitterhet och en misstro gentemot samhället och etablissemanget. I tv-debatten lyckades Hillary Clinton på område efter område locka ut sin motståndare på hal is i sakfrågor om tillväxt, jobb och handel, terrorismbekämpning och polisarbete. Den amerikanska nättidningen Huffington Post, som för övrigt placerat rapporteringen om Trump på sina nöjessidor, förde löpande statistik under debatten på antalet lögner från de båda presidentkandidaterna. När debatten var över hade Trump, enligt nättidningens rapportering använt lögner 15 gånger, medan Clinton inte gjort det vid något tillfälle. Vi har alltså nått en situation där allt som kandidaterna säger måste genomgå en faktakoll eftersom man inte kan utgå ifrån att kandidaterna talar sanning. Men i USA är det alltför många väljare som inte hänger upp sig på sakfrågor: Det intressanta är kandidatens personlighet. Trump profilerar sig genom att måla upp en bild av dagens situation i USA som inte överrensstämmer med verkligheten och koppla detta till orsakssamband som inte existerar. Trumps vision är enkel. USA är nere på knä men ska åter bli mäktigast i världen och få den respekt landet är värt. USA ska framöver göra upp spelreglerna, och resten av världen får rätta sig efter detta. "We will make America great again"! Strukturen i Trumps retorik är i sig mycket enkel: peka på problemen – peka ut de skyldiga - erbjud den ultimata lösningen. Trump försöker därför skapa en bild av att allt förändras om han väljs till president. Att han som person kan ställa allt tillrätta genom ett trollslag. Trump målar upp en bild av ett samhälle där han ska se till att alla ska få det bättre, där alla ska kunna förverkliga sin dröm. Trump försöker i sin retorik leva upp till sin bild av sig själv. Genom att utmana alla debattens lagar konkretiserar han sig själv som ett alternativ som kan förändra allt Genom att avbryta, inte svara på de frågor som ställs och genom att fara fram med osanning. Och det är otroligt många som köper hans koncept. Dessutom är Donald Trumps tv-vana en trumf. Efter tio år som programledare i ett konceptprogram har han hunnit finslipa sin koreografi så att han nu skickligt använder händer, fingrar och ansiktets mimik för att förstärka sina ord och sitt budskap och framför allt sin personlighet. Där Trump i tv-rutan framstår som energisk, kan Hillary Clinton genom sin sakliga framtoning, sitt kroppsspråk och ansiktsuttryck till viss del framstå som arrogant. Och då kanske hon inte når de väljargrupper hon måste nå. Tvärtom kan det förstärka den negativa bild som många har av henne. Sakligt sett förlorade Donald Trump denna den första debatten, men högst troligt ökade han trots detta sitt understöd. Och han kan gå långt. Det är bara att konstatera: Välunderbyggd faktabaserad argumentation väger lätt mot en på falsk vittnesbörd baserad verklighetsflykt och framtidsdröm. Där har vi USA 2016.