Regeringen Sipilä backar om att lägga ut intervjuer av hundratusentals arbetslösa. Det ska i stället ­göras genom att man anställer fler vid arbetskraftsbyråerna. ”Det handlar ju om myndighetsbeslut, det ska vara myndigheter som gör intervjuerna, det är ingen vits att göra samma jobb två gånger”, sade arbetskrafts- och justitieminister Jari Lindström i finska Yles tv-nyheter i torsdags. Det var i de spåren kritiken gick när regeringen presenterade sitt sysselsättningsprogram tidigare i höst. Det hade förmodligen varit bättre att tänka efter före. Att tänka efter före tycks inte höra till regeringens kärnkompetens. Sysselsättningspaketet var inte det första beslut där regeringen med pukor och trumpeter markerat en marschväg bara för att sedan tvingas till reträtt. Ylenyheterna behövde inte gräva djupt i arkivet för att kunna räkna upp regeringens reträtter. Än har barnmorskor som vädrat sin bitterhet i tv-studion fått statsministern att ändra sig om söndags- och övertidsersättningar, än har man kastat omfattande paket som de så kallade tvångslagarna i papperskorgen. Pensionärerna fick behålla sitt bostadsbidrag, beslutet om amnesi för skattesmitare drogs tillbaka liksom nedskärningarna av läkemedelsersättningar. Bara i höst har regeringen backat om höjda dagvårdsavgifter och en åldersgräns för stöd till personer med funktionsbegränsningar. Minister Lindström sade i torsdags att ”regeringen inte visste” att intervjuer med arbetslösa är ett myndighetsärende. Som Yles reporter påpekade i samma sändning visste man detta mycket väl på arbetskraftsbyråerna redan då regeringen presenterade sitt beslut. Under behandlingen av de olika versionerna av vård- och förvaltningsreformer har regeringen ständigt ”glömt bort” att det också behövs konsekvensbedömningar av de språkliga aspekterna, och på samma sätt har minnet svikit när det handlat om jämställdhetsfrågor. Konsekvensbedömningar har i statsminister Sipiläs värld varit något man kan göra sedan besluten väl är fattade. Vad går det åt regeringen? En välvillig tolkning vore att regeringen lyssnar på folket. Någon annan skulle frestas att tala om hur regeringen med den drucknes envetenhet driver på sina beslut tills de äntligen inser att kritikerna som från början påtalade att man tagit ett galet beslut hade rätt. Regeringen Sipilä tog över efter en regering där inte ens byte av statsminister till den just då omåttligt populära och till åtbörderna handlingskraftiga Alexander Stubb lyckades få bukt på den regeringens eviga beslutsvånda. Det skapade press på att visa dådkraft och bestämdhet. Tyvärr har detta bara lett till förhastade beslut. Hade det inte varit bättre att tänka efter – före?