Justitiekansler (JK) Jaakko Jonkka är bekymrad över att gång på gång ha blivit överkörd av regeringen när han försökt påtala lagförslag som står i strid med grundlagen. Det bekymret bör regeringen Sipilä ta med stort allvar. Jonkka intervjuades söndagens Helsingin Sanomat.

JK är vid sidan av riksdagens justitieombudsman (JO) den högste laglighetsövervakaren i vårt land och övervakar att myndigheter, tjänstemän, domstolar följer lagen och fullgör sina skyldigheter, liksom beslut från statsrådet och republikens president.

Så om JK är bekymrad har vi all anledning att vara bekymrade och hans kritik ger regeringen anledning att se sig i spegeln på allvar.

Det har statsminister Sipilä (C) i och för sig lovat på sin blogg. Sipilä kommenterar också ärendet i en insändare på sidan intill.

Han skriver att bedömningar om bristerna i lagberedningen är allvarliga, men tillstår att hans regering uppmärksammat och reagerat på problemen med lagberedningen. Enligt Sipilä beror problemen på brådska. ”Regeringsprogrammet är ambitiöst eftersom nödvändiga reformer skjutits upp alltför länge. Det har framkommit att resurserna för lagberedning är knappa i många ministerier”, skriver Sipilä på sin blogg.

Sipiläs förklaring låter rimlig men är otillräckligt. Brådskan som statsministern hänvisar till handlar om dåligt ledarskap, bristande erfarenhet av politik på regeringsnivå och ren arrogans.

Juha Sipilä är företagsledaren som skiftade om till politik och likt många andra som tagit det steget inte insett att man inte kan leda republiken Finland på samma sätt som ett företag där man själv äger aktiemajoriteten. Management by perkele sitter illa som politiskt motto i en demokrati.

Det finns faktorer som späder på kraften i JK:s kritik som politiskt bränsle för oppositionen. Bristande lagberedning är inget nytt. Men omfattningen är anmärkningsvärd liksom att JK nu träder fram så här öppet.

Jaakko Jonkka är inte heller ensam om sin kritik och han får flankstöd av andra rättslärda. I söndagens HS träder tre grundlagsexperter, professorerna Tuomas Ojanen, Juha Lavapuro och Veli-Pekka Viljanen fram och ger stöd för Jonkkas kritik. Sammanfattningsvis betecknar de lagstiftningsproblemen som ”oerhörda”.

I går sällade sig ett tungt namn till kritikerna, då Jacob Söderman, tidigare minister och socialdemokratisk riksdagsledamot, justitieombudsman och den första att inneha posten som europeisk ombudsman, fram, också han i Helsingin Sanomat.

Han säger på tidningens webbplats att han delar Jonkkas kritik. ”Regeringens lagberedning har varit ett enda slarv och jäkt hela tiden”, säger Söderman som också säger sig förstå att Jonkka är led på hanteringen.

Enligt Söderman har såväl den nuvarande som tidigare regeringar avgett lagförslag utan att bedöma hur de förhåller sig till grundlagen, vilket är i strid med god lagstiftningssed.

Han ser en utveckling där problemen kring lagberedningen tillspetsats under den nuvarande regeringen på grund av exceptionell brådska och förändrade attityder. Han påpekar också det faktum att det inte sitter en enda jurist i den nuvarande regeringen och att posten som justitieminister sköts som bisyssla.

Söderman säger att det ”säkert är pinsamt och slitande för JK” då regeringen speciellt inom förslaget till vårdreformen avgett förslag som inte är grundlagsenliga.

Han tycker också att regeringens attityd när det gäller mänskliga rättigheter är ”tvivelaktig” och slår fast att ”ekonomiska intressen gått före grundläggande rättigheter.”

Visst – en del av kritiken kan tillskrivas den politiska retoriken, Söderman är fortfarande socialdemokrat och regeringen borgerlig.

Ändå är det framför allt den erfarna juristen Söderman vi hör här.

Den föregående regeringen, den som började som en sexpack och slutade som kvartetten som sprängdes, präglades av beslutångest och handlingsförlamning, en kombination som ledde till att man inte lyckades driva igenom något av sina flaggskeppsprojekt.

Det har varit Juha Sipiläs fixa idé att med alla medel undvika att gå till historien med samma eftermäle som den föregående.

Det har lett till en halsstarrighet och arrogans där man gärna försummat petitesser som att lagstiftaren också måste beakta grundlagen.

Hur bråttom man än må ha.