De som hoppats att president Sauli Niinistö skulle låta bli att stadfästa jourförordningen blev besvikna. Samtidigt väcker det uttalande som Niinistö dikterade till beslutet ett visst hopp. Enligt presidenten är det en laglighetsfråga, inte en ändamålsenlighetsfråga, att de språkliga rättigheterna garanteras. ”En lag som stiftats av riksdagen och som upprepar grundlagens krav innehåller alltså en absolut skyldighet att trygga de språkliga rättigheterna”.

Niinistö säger därför att regeringen under tjänstemannaansvar bör försäkra sig om att den språkliga servicen också i praktiken förverkligas.

Tjänstemannaansvar som term har knappast tidigare använts just i detta sammanhang. Frågan är om det är ett genidrag från Niinistös sida eller enbart ett tomt slag i luften?

Niinistö konstaterar att grundlagsutskottet varit enhälligt i sin ståndpunkt om att jourförslaget uppfyller grundlagens krav förutsatt att de språkliga rättigheterna ”... tryggas åtminstone genom att Seinäjoki centralsjukhus åläggs en uttryckligen lagfäst skyldighet att se till att de svenskspråkiga som överförs från Vasa till Seinäjoki i praktiken kan använda sitt eget språk”.

Vidare konstaterar Niinistö att social- och hälsovårdsutskottet i sitt betänkande satt till en mening: ”För att trygga de språkliga rättigheterna ska Syd-Österbottens sjukvårdsdistrikt ordna jourtjänster på finska och svenska så att patienterna blir betjänade på det språk de väljer.” Den skyldighet som utskottet fastställer motsvarar grundlagens krav.

Av detta drar Niinistö följande slutsats: Såväl den som utfärdar förordningarna som de som verkställer dem har tjänsteansvar för att de språkliga rättigheterna också tillgodoses i praktiken.Han fortsätter: " I detta fall innebär det enligt min uppfattning att jourtjänster kan överföras från Vasa till Seinäjoki endast om det vid överförandet råder säkerhet om att patienterna får dessa tjänster på finska eller svenska enligt eget val".

Avvikande från riksdagsledamöterna fungerar ministrarna under tjänstemannaansvar. Därför torde denna skrivning ge ett hyfsat verktyg att användas för de som vill försäkra sig om att besluten förverkligas också i praktiken.

Egentligen använder Niinistö samma typ av formulering som statsminister Juha Sipilä har använt då han försäkrat att den språkliga servicen nog ska beaktas.

Skillnaden är den, att Sipilä nu också måste ta ansvar för detta. Samma gäller den eller de instanser och tjänstemän som i framtiden ska sätta sina namn under sådana dekret som flyttar en serviceform (patienter) från Vasa till Seinäjoki, om det så är landskapsstyrelsen, eller någon annan instans.

Niinistö verkar ha tagit till sig viljeyttringarna i form av tusentals brev från oroliga österbottningar och 10 000 demonstranter på Vasa torg. Frågan är vad mer kunde han göra i en situation där grundlagsutskottet varit enhälligt?

Tidigare riksdagsledamoten och ordförande för riksdagens grundlagsutskott Kimmo Sasi (Saml) frågar sig i en debattartikel (HBL 29.12) varför grundlagsutskottet i sin behandling av jourfrågan ändrade sin linje jämfört med Karlebyfrågan (2009).

I Karlebyfallet avgjorde de språkliga rättigheterna, nu ställdes olika grundrättigheter mot varandra, och i helhetsbedömningen gick hälsan före språket. Det som förvånar Sasi är att utskottet inte begärde språkkonsekvensbedömningar av situationen i Seinäjoki.

Trots att grundlagsutskottet alltid strävar till enhälliga beslut, anser Sasi att man också då och kunde rösta i utskottet. Det viktigaste då är att skriva en avvikande åsikt och motivera den och därigenom påvisa svagheterna i utskottets resonemang.

Varför använde sig inte Anna-Maja Henriksson av den möjligheten ifall hon ansåg att regeringens proposition i jourfrågan var i strid med grundlagen? Nu var upplägget tydligen sådant att orsak till omröstning inte förelåg?

Överläkare Auvo Rauhala har påpekat en hel del faktafel i beredningen och anmält detta till JK. Bland annat har ju Statsrådets egen utrednings- och forskningsenhet konstaterat att cirka 4 300 patienter i framtiden ska överföras från Vasa till Seinäjoki, inte några hundra som man låtit göra sken av. Vad händer ifall JK ger Rauhala rätt? Beredningarna har ju gjorts under tjänstemannaansvar.

I sitt uttalande kommer president Niinistö inte fram med någonting nytt. En åsikt från HD skulle nog ha varit mer välkommen. Nu lyfter han fram en omständighet, tjänstemannaansvaret, som en påminnelse om att grundlagen måste följas också i jourfrågan och, framför allt, att man kan flytta verksamhet från Vasa till Seinäjoki endast om den språkliga servicen fungerar också i praktiken. Niinistö har insett diskrepansen mellan lagen och verkligheten och påpekar att verkligheten måste uppfylla lagens bokstav. Det torde innebär konkreta språktester.Man kan fråga sig om presidentens uttalande har någon faktisk betydelse, men den sätter press på regeringen.

All korrekt fakta talar fortsättningsvis för Vasa. Enklast för regeringen vore nu att gå in för en 12+1 lösning eftersom presidentens tillägg binder regeringarna och tjänstemännen för all framtid.

För österbottningarna är jourförordningen en rättvisefråga. Därför fortgår kampen tills vi får rätt.