Ett uttalat mål för regeringen Sipilä är att skrota onödiga regler och minska på byråkratin. Lösenordet har varit ”normskrotningstalko”. Samtidigt, i svart och vitt i regeringsprogrammet: ”En årlig skatt införs för registrerade båtar och motorfordon.” Detta ska enligt regeringsprogrammet öka intäkterna med 50 miljoner om året.

Förslaget till den nya skatten på båtar, motorcyklar och fyrhjulingar är nu på utlåtanderunda.

50 miljoner är en droppe i havet i en budget på rejält över 50 miljarder, mindre än en promille, men självklart bygger budgetering på principen om att många bäckar små ska fylla ut den stora å som de statliga utgifterna utgör.

Och då det uttalade målet i regeringsprogrammet är att bredda skattebasen, ”Den grundläggande principen inom beskattningen är en bred skattebas och låga skattesatser” är de hittills obeskattade flytetygen och fordonen en av de stenar man vänt på för att hitta nya intäkter.

Frågan är ändå om inte snålheten bedrar visheten i det här fallet och andra faktorer än rent fiskalt tänk spelat in då man satt upp båtar på listan över beskattningsobjekt.

Nidbilden av ”pappa betalar-finlandssvenskar” med lyxiga segelbåtar figurerade tidigt i diskussionen då man ville legitimera den nya punktskatten.

På organisationen Finnboat – som förvisso talar för sin sjuka mor – är man föga förvånande minst sagt skeptisk till förslaget.

I tisdagens ÖT (10/1) säger föreningens ordförande Jouko Huju att skatten både är orättvis och slår helt fel. Huju pekar på att båtbranschen bara i moms som helhet drar in 300 miljoner euro till staten årligen, i summan ingår såväl bränsle, nybåtsköp, service som förvaring av båtar.

Finnboat har räknat ut att införandet av båtskatten skulle leda till att staten tappar fem procent av de här intäkterna då färre och mindre båtar skulle säljas och båttrafiken skulle minska.

Fem procent motsvarar ganska exakt de 17 miljoner (inte 19 som man räknat med i regeringsprogrammet) som staten enligt Finansministeriet skulle ta in med båtskatten.

Minskningen kommer av att ett stort antal båtar som inte används skulle tas ur registret.

Man kan ju tycka att en ärlig skatt på någon eller några hundralappar per år inte är något att bråka om och att den som har råd med båt också har råd med en liten avgift. Jovisst, men enligt den logiken kan vi belägga snart sagt vilken aktivitet som helst med skatt med samma motivering.

Det finns en skenbar logik i att skatten för motorbåtar graderas efter motorstyrka. ”Skenbar” då denna gradering fungerar redan i dag genom det högt beskattade bränslet. En stor del av bensin- och dieselpriset består av skatt.

Den logiken gör också de planerade vägavgifterna svårmotiverade eftersom vi redan nu i praktiken beskattas enligt körda kilometrar.

Nej, det är svårt att se något konstruktivt i den planerade båtskatten. Den är onödig, orättvis och godtycklig.