Finland har under fem dagar upplevt en av sin politiska historias största farser och regeringen åter en gång fått backa från ett av sina centrala projekt – denna gång utan att ens själv ha fått ta beslut i fråga.På måndag kväll meddelade kommunikationsminister Anne Berner (C) att avbryta den trafiknätutredning hon med buller och bång presenterat i torsdags.

• Torsdagen den 19 januari. Minister Berner presenterar Kommunikationsministeriets förslag om en totalreform av trafikbeskattningen och en överföring av statens vägnät till ett nytt bolag. Grundbulten i programmet är övergången till beskattning av körda kilometrar. På samma gång slopas bland annat bilskatten.

Dagarna därpå:

• Bilhandeln stannar av då kunderna avvaktar en kommande prissänkning. Branschen ryter till.

• Regeringskumperna reagerar kraftigt. Finansminister Petteri Orpo (Saml) säger att hans ministerium inte förbereder några ändringar av trafikbeskattningen. Utrikesminister Timo Soini (Sannf) ger tummen ned för hela projektet.

Däremot betecknar statsminister Juha Sipilä (C) förslaget som "modigt och fördomsfritt".

Söndagen den 22 januari:

• Minister Berner föreslår i sin blogg en kompensation på 100 miljoner euro för att ersätta dem som köper bilar med låga utsläppssiffror i år.

Måndag 23.1:

• Finansminister Orpo meddelar att inga sådana pengar finns.

• Minister Berner meddelar att Kommunikationsministeriet avbryter remissrundan om trafiknätsbolaget. I ett pressmeddelande säger hon att modellen med ett trafikbolag inte fick understöd och att det inte finns företagsekonomiska förutsättningar för att utveckla trafiknätet och man därför avbryter utredningen.

Tisdag 24.1:

• Berner säger i Helsingin Sanomat att hon inte vet vad hon borde ha gjort annorlunda, men att hon överväger att förslå en parlamentarisk kommitté för att hantera trafikreformen.

Regeringen är därmed tillbaka på ruta ett med ett av sina centrala projekt och en satsning som av minister Berner själv marknadsfört som det mest omvälvande sedan bilen uppfanns.

Hur kunde det gå så snett?

Sakinnehållet i reformen har vi kommenterat tidigare på denna plats (20.1). Efter det har man också (Tv-Nytt 23.1) ifrågasatt det grundlagsenliga i att med en skattesänkning plötsligt radera en del av värdet på bilparken. De frågorna kommer att väcka fortsatt debatt då man nu ska börja bygga om förslaget från grunden.

Anne Berner verkar ha tagit inte bara bilbranschen utan också sina regeringskolleger på säng med sitt förslag. Svenska Yle skriver att Anne Berner förberedde trafikreformen inom en liten krets och citerar utrikeshandels- och utvecklingsminister Kai Mykkänen (Saml) som säger att utomstående, såsom regeringskolleger, fick se utredningen först förra veckan. "Det här innebar att det inte fanns tid att binda sig till Berners utredning", säger Mykkänen.

Tidigare har Berner uttryckt sin förvåning över att de övriga regeringspartierna inte står bakom ett gemensamt överenskommet beslut. I själva verket har Berner och hennes ministerium uppenbart mer eller mindre åkt solo på väg mot förslaget. i finns ett allmänt konstaterande om att främja innovations- och serviceplattformer inom bland annat trafiken. Bilskatten ska sänkas "på ett sätt som gynnar utsläppssnåla bilar" med en skatteeffekt på 200 miljoner euro.

Vad övrigt är, är tankar som den övriga regeringen fick ta del ungefär samtidigt som förslaget blev offentligt.

Det är två saker som samverkar här.

• De breda politiska kommittéer som en bit in på det här seklet beredde viktigare lagberedning må ha varit tungrodda och långsamma, men innebar att förslag var djupt och brett förankrade när det landade i regeringen och sedermera riksdagen. Trafikpaketet har lanserades efter en beredning i en smal krets kring kommunikationsministern och hennes tjänstemän – beledsagad av dyra konsultutredningar.

• Såväl minister Berner som statsminister Sipilä kommer från ledande poster i företagsvärlden och bolag där de själva kunnat styra i egenskap av både högsta chef och ägare. Deras svårigheter att anpassa sig till en demokratisk beslutskultur där beslut måste förankras för att kunna genomföras har varit uppenbara.

Anne Berners ministerkarriär har präglats av uppenbar fartblindhet. Olli Ainola, politisk kolumnist i Iltalehti, lägger (24/1) en del av skulden på Kommunikationsministeriets ledande tjänstemän, främst kanslichef Harri Pursiainen, som enligt Ainola borde ha varnat Berner för denna fartblindhet i att genomföra en reform som stupat redan i en tidigare version under kommunikationsminister Merja Kyllönens (VF) styre. "En mer erfaren politiker hade inte kört till skogs som Berner", skriver Ainola.

Trafikbeskattningen och vägunderhållet är tveklöst i behov av en förnyelse. Men minister Berner ville ha för mycket, för snabbt. Liksom alltför med alltför många andra centrala projekt tvingas regeringen igen backa. Affären väcker frågor om Berners lämplighet som minister – men också om regeringens funktionsduglighet. Misslyckandet är också Sipiläs.