Världen har gått in i en ny politisk era då Donald Trump flyttat in i Vita huset. Han är inte den första presidenten med åsikter som orsakar kontroverser och protester både i hemlandet och internationellt, inte heller är han den första att väcka uppmärksamhet med märkliga utspel.

Men Trump har på mindre än två veckor förverkligat en hel rad av vallöften som många bedömare­ trott bara var munväder inför valet och fått en värld emot sig med sitt dekret om inreseförbud för personer från sju muslimska länder.

Det inresestoppet ska – anser Trump­administrationen – motverka terrorhot.

Terrorismen är ett hot att ta på allvar.

Det råder ändå, lindrigt sagt, stor tveksamhet huruvida inreseförbudet alls har någon verkan. Många bedömare anser att det rentav är kontraproduktivt och i sig kan provocera till nya terrordåd. Tidningen Washington Post skriver om hur man på IS-sinnade konton i sociala medier spår att inreseförbudet kommer att leda till att muslimer i USA radikaliseras.

En rad av statsmän i väst har dömt ut beslutet. Tysklands förbundskansler Angela Merkel ­anser att man inte kan bekämpa terrorism genom att agera mot enskilda medborgare. EU:s höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, ­Federica Mogherinin, säger att historien lärt oss att den som omgärdar sig med murar kan hamna i fängelse och Sveriges statsminister Stefan Löfven kallar beslutet för vidrigt. I Finland anser president Niinistö att beslutet strider mot västerländska värden och mot internationella konventioner.

För den internationella kritiken gäller väl ändå maximen ”hunden skäller, karavanen skrider”.

En ledare för en supermakt kan strunta i utländsk kritik och har sitt mandat från väljarna, inte den internationella opinionen.

Donald Trump behöver inte bry sig ett dyft om vad Merkel, Mogherinin, Löfven eller Niinistö ­säger och kan strunta blankt i att en miljon britter skrivit på en petition för att stoppa hans statsbesök i Storbritannien.

Det är också i sin ordning att en republikansk president går emot också högljudda protester från ­demokraterna och tvärtom.

Det finns ändå röster Trump borde lyssna till. Bob Ferguson, chefsåklagare i delstaten Washing­ton har meddelat att han kommer att föra förordningen­ till behandling i federal domstol och säger sig ha uppbackning från en rad amerikanska storföretag med Amazon i spetsen.

Helsingin Sanomat skriver att Jay Inslee, Washing­tons demokratiska guvernör anser det viktigt att det är delstaten, inte en enskild medborgare som för frågan till den federala domstolen.

”Det här är en skymf och en fara för alla människor av alla religioner i Washington”, säger Inslee till nyhetsbyrån Reuters.

Det är inte bara Amazon som protesterar, också Ford, Starbucks, Apple, Netflix och Microsoft har vädrat sin oro för vad inreseförbudet betyder för dem och deras internationella personalstyrka.

Enligt Googles bedömning kan begränsningarna komma att drabba över 100 av företagets anställda­ i USA och uppmanat dem att omedelbart åter­vända.

Finlandssvenska Kristian Segerstråle som är vd för spelföretaget Super Evil Megacorp i Silicon­ Valley skriver i ett nätpublicerat öppet brev till ­sina anställda, återgivet av Helsingin Sanomat, att han anser det ”ganska skrämmande att något sådant kan inträffa” och att detta gäller både för själva ­dekretet som den retorik som omger det.

Segerstråle skriver att han ändå är säker på att förnuftet till slut ska segra.

Förhoppningsvis har Segerstråle rätt.

Men hittills är signalerna inte lovande. Donald Trump tycks inte acceptera att bli motsagd. Han har avskedat tillförordnade justitieministern ­Sally Yates som hade beslutat att justitieministeriet inte­ stöder inreseförbudet. Yates motiverade sitt beslut med att hon ifrågasätter lagligheten i dekretet.­ ­Senator Chuck Schumer påtalar i New York ­Times att justitieministern i första hand ska vara lojal mot lagen, inte Vita huset.

Donald Trump har under sin första tid i Vita ­huset utnyttjat presidentens maktbefogenheter till bristningsgränsen. Återstår att se när han över­skrider den.