Det här gäller såväl på riksplan som i Svenska Österbotten.

De stora partierna har dessutom haft svårt att uppnå de justerade mål man haft för kandidat­nomineringen. Däremot har SFP, KD och De gröna överträffat sina mål.

Centern har igen de mest omfattande kandidat­listorna med 7 450 kandidater, ändå en bit från ­målat som var uppsatt till 8 000, SDP ställer upp kring 6 000 kandidater, nästan tusen färre än ­partiet siktar på, och Samlingspartiets knappa­ 5 800 kandidater är också det tusen färre än ­målsättningen.

Sannfinländarna har lyckats något bättre med 3 800 kandidater mot 4 000 man siktat på. Parti­sekreterare Riikka Slunga-Poutsalo säger till FNB att Sannfinländarna gläds åt att ha fler kandidater än senast i 84 kommuner.

För de små partierna har nomineringen ­lyckats bättre med uppnådda eller rentav överträffade mål.

Sammantaget är ändå antalet kandidater mindre än inför föregående val – men då ska man minnas att också antalet fullmäktigeledamöter minskar.

De små partiernas lyckade nominering räcker­ ­inte för att kompensera de stora partiernas tapp, och statistiken som ingick i torsdagens ÖT ­visar hur kandidatantalet minskat i snart sagt hela svenska Österbotten med Larsmo och Malax som enda undantag.

De minskade fullmäktigesamlingarna är en ­förklaring men inte den enda.

• Intresset att rösta i kommunalval har minskat klart de senaste decennierna. 1992 var valdeltagandet drygt 70 procent, vid valet 2012 under 60.

• Allt färre anser sig ha tid med det engagemang seriöst deltagande i politiken kräver. Det räcker ­inte med att slita upp kuvertet med möteskallelsen­ och föredragningslistan då man kommer till samman­trädet.

Kommunförbundet har gjort en enkät om ­orsakerna till det minskade intresset. Privata skäl verkar vara det främsta skälet – oavsett kommunens storlek och inom alla partier.

”Privata skäl betonas bland annat eftersom ­förtroendeuppdragen tar mer tid, ­samordningen av arbetslivet och familjen är allt mer krävande och man vill ha tid också för egna och familjens­ ­fritidsintressen”, bedömer Marianne Pekola-­Sjöblom, forskningschef vid Kommunförbundet på webbplatsen kommuntorget.fi.

Årets kommunalval ordnas under exceptionella omständigheter.

Den planerade förvaltningsreformen fråntar kommunen beslutsrätten i tidigare centrala frågor inom vård och omsorg och tar samtidigt med sig en betydande del av den kommunala finansieringen. Det här skapat osäkerhet.

De fullmäktige man nu tillsätter kommer sannolikt att avsluta valperioden under helt andra omständigheter än då de nyvalda för första gången bänkar sig i fullmäktigesalen.

Men också vård- och landskapsreformen syns bland orsakerna i enkäten, det här påverkar enligt undersökningen intresset främst i kommuner med under 10 000 invånare.

En annan faktor är kommunens beslutskultur.

Omstruktureringen kan ge en uppfattning om att kommunalpolitiken skulle ha förlorat sin ­betydelse.

Det är naturligtvis inte sant.

Det är ändå viktiga frågor som kvarstår. Kommun­­förbundet räknar upp kom­munens framtida­ roller på sin webbplats: bildnings-, ­välfärds-,­ delaktighets- och gemenskapsrollen­ och ­närings-, sysselsättnings-, livsmiljö- och självstyrelse­rollen samt utvecklings- och partnerskapsrollen.

Uppräkningen visar att de omfattande ­re­formerna visserligen naggar det kommunala själv­bestämmandet i kanterna men att mängder av ­viktiga uppdrag fortfarande består.

Människan lever sitt liv lokalt och i det goda lokal­samhället är beslutsvägarna korta och de ­folkvaldas insikt om förhållandena goda.

Det innebär att kommunala förtroendeuppdrag, och inte minst fullmäktigearbetet är viktiga.

Kommunalvalet är fortfarande viktigt.