Det står inskrivet i grundlagens fjortonde paragraf: ”Det allmänna skall främja den enskildes möjligheter att delta i samhällelig verksamhet och att påverka beslut som gäller honom eller henne själv.”

Till den samhälleliga verksamheten hör rätten att kandidera i kommunalval.

Den rätten har dock vissa begränsningar, kommunal­lagens paragraf 72 om valbarhet till fullmäktige ställer följande begränsningar:

Valbar till fullmäktige är inte

1) en statstjänsteman som sköter tillsynsuppgifter som direkt berör kommunalförvaltningen,

2) den som är anställd hos kommunen i en ledande­ uppgift inom kommunstyrelsens eller en nämnds uppgiftsområde eller i en därmed jämförbar ansvarsfull uppgift,

3) den som är anställd hos en sammanslutning ­eller stiftelse där kommunen har bestämmande ­inflytande och som vad ställningen beträffar kan jämföras med en sådan kommunalt anställd person som avses i 2 punkten,

4) den som är anställd hos en samkommun där kommunen är medlem och som vad ställningen ­beträffar kan jämföras med en sådan kommunalt anställd­ person som avses i 2 punkten.

Med bara en dags marginal till deadline för att lämna in kandidatlistor för kommunalvalet kallade­ vd för Alerte, Håkan Forss, in tre anställda som planerade ställa upp i kommunalvalet, ifrågasatte­ ­deras valbarhet och vilka konsekvenser en eventuell fullmäktigeplats eller andra förtroendeorgan kan få för deras fortsättning inom staden Jakobstads bolag Alerte.

En av dem som kallats in drog tillbaka sin kandidatur trots att han redan skrivit på försäkran att han kandiderar.

Ingen – INGEN – av de inkallade uppfyllde ­kriterierna i paragraf 72.

Det är heller inte de anställdas chefs sak att ­bedöma valbarheten, den uppgiften ankommer centralvalnämnden.

I söndagens tidning försvarade Forss sitt ­agerande.

”Jag vill bara se upp för att Alerte inte råkar i en situation där anställda är både säljare och köpare. Jag ville påskina problematiken med att staden är kund och vad det innebär.”

På frågan om det är okej att han som chef ifrågasätter anställdas valbarhet svarade Forss att han vill att de förstår att nämnder och sektioner ofta handlar om jävsituationer.

Forss talade i nattmössan. Den ovan citerade ­paragrafen ger klart ramarna för valbarhet och det valet handlar om är fullmäktige, inte de nämnder som tillsätts efteråt.

I tisdagens tidning backar Forss. I ett gemensamt pressmeddelande med stadsdirektör Kristina Stenman betecknar Forss det som ett misstag att han lade sig i anställdas kandidatur. ”Det är klart att anställda i Alerte ska kunna kandidera i val. Ifall det uppstår jävssituationer i ett senare skede måste ­situationerna tacklas.”

Gott så.

Men för den person som kastade in handduken är loppet kört för det här valet.

Tanken går osökt till Tage Danielssons klassiska formulering ”Det var inte illa ment/ sa Kain. Men då var det för sent”.

Det är illa nog att en medborgare skräms från att ställa upp i ett demokratiskt val.

Värre är den partipolitiska dimensionen. De tre som kallades in till vd är socialdemokrater, Håkan Forss själv har innehaft en rad kommunala för­troendeposter för SFP och var även suppleant i fullmäktige innan han lämnade sina poster då han blev vd.

Det här är – lindrigt sagt – besvärande för partiet och ger ammunition åt de politiska motståndarna, även om det är svårt att finna belägg för den ”politiska terror” Centerns Peter Allbäck talar om i sin kritik av händelserna.

Fläcken på SFP-skölden hade blivit mindre om man tydligt tagit avstånd från Forss agerande.

Nu vill stadsstyrelsens ordförande Peter Boström­ inte kommentera och enligt tisdagens ÖT är central­valnämndens ordförande Siv Sundberg ­”ytterst mån om att inte kommentera sin parti­kamrat Forss agerande”, men slår i alla fall fast att ”det aldrig är en chefs uppgift att lägga sig i om en anställd väljer att kandidera i ett politiskt val”.

Göran Djupsund, professor i statskunskap vid Åbo Akademi i Vasa, håller däremot inte tillbaka kritiken (ÖT 7.3). Han ser det som ett stort problem att en chef hejdar anställda från att engagera sig i lokalpolitiken.

Han säger att vi redan nu har alldeles för få finländare som kandiderar i kommunalval. I synnerhet när det gäller privata sektorn och unga kvinnor.

”Det här är en dålig fason. Inom all västerländsk demokrati är det en medborgerlig rättighet att kandidera i ett val. En chef ska inte ens fundera på att diskutera en kandidatur med en anställd.”

Det är rena självklarheter som Göran Djupsund levererar och helt i andan i den grundlagsparagraf som citeras i början av ledaren och som handlar om den enskildes möjligheter att delta i samhällelig verksamhet.

Det är bra att Håkan Forss insåg att han som före­trädare för det allmänna bästa hade brutit mot andan­ i grundlagen.

Vi vet inte vad som sagts bakom kulisserna. Men det hade varit klädsamt om ledande SFP:are i ­offentligheten tydligare hade tagit ställning för grundlagen.