Statsminister Juha Sipilä för ett ihåligt resonemang om servicen på svenska vid den omfattande jouren i Seinäjoki.I en intervju för svenska Yle (26.3) konstaterar Sipilä: ”om centralsjukhuset i Seinäjoki inte lyckas trygga de språkliga rättigheterna kan den omfattande jouren flyttas tillbaka till Vasa”.

– Regeringen kommer extra noga att följa med förverkligandet när det gäller Vasa och Seinäjoki. De språkliga rättigheterna ska garanteras också i Seinäjoki i de enstaka fall som vårdas där och inte längre i Vasa.

Sipilä säger att det är regeringens och riksdagens skyldighet att se till att de språkliga rättigheterna förverkligas i Seinäjoki, men om det inte gör det så kan uppgifterna återföras dit där de kan förverkligas.

I det uttalande som president Sauli Niinistö såg som nödvändigt att diktera till sitt beslut att stadfästa jourförordningen (29.12 2016), konstaterar presidenten: ”Med anledning av grundlagsutskottets ovannämnda utlåtande har social- och hälsovårdsutskottet i sitt betänkande till 50 § 3 mom. i hälso- och sjukvårdslagen fogat denna mening: ”För att trygga de språkliga rättigheterna ska Syd-Österbottens sjukvårdsdistrikt ordna jourtjänster på finska och svenska så att patienterna blir betjänade på det språk de väljer.” Den skyldighet som utskottet fastställer motsvarar grundlagens krav.”

Niinistö fortsätter: ”Social- och hälsovårdsutskottet har inte i nämnda 50 § 3 mom. i hälso- och sjukvårdslagen exakt beskrivit hur de språkliga rättigheterna i praktiken ska tillgodoses. Det står klart att tillämpningen av lagbestämmelsen måste uppfylla grundlagens krav.” Enligt Niinistö är rätten att använda det egna språket, finska eller svenska, en rättighet som tryggas i grundlagen. Detta är särskilt viktigt för dem som är sjuka.

Av detta drar Niinistö följande slutsats: ”Det är en laglighetsfråga, inte en ändamålsenlighetsfråga, att de språkliga rättigheterna garanteras.”

”En lag som stiftats av riksdagen och som upprepar grundlagens krav innehåller alltså en absolut skyldighet att trygga de språkliga rättigheterna. Avsikten är att bestämmelser om tillämpningen av lagen ska utfärdas genom förordningar, varvid såväl den som utfärdar förordningarna som de som verkställer dem har tjänsteansvar för att de språkliga rättigheterna också tillgodoses i praktiken.”

”I detta fall innebär det enligt min uppfattning att jourtjänster kan överföras från Vasa till Seinäjoki endast om det vid överförandet råder säkerhet om att patienterna får dessa tjänster på finska eller svenska enligt eget val. ”

Det är i detta Niinistös sista stycke som skillnaden mellan Niinistö och Sipiläs synsätt accentueras: Där president Niinistö konstaterar att ”jourtjänster kan överföras från Vasa till Seinäjoki endast om det vid överförandet råder säkerhet om att patienterna får dessa tjänster på finska eller svenska enligt eget val”, säger alltså Sipilä ”om centralsjukhuset i Seinäjoki inte lyckas trygga de språkliga rättigheterna kan den omfattande jouren flyttas tillbaka till Vasa.”

Där Niinistö kräver garantier på förhand vill alltså Sipilä ge Seinäjoki en chans, göra ett försök och se hur det går.

I sitt dikterade tillägg har Niinistö förutsett denna problematik då han konstaterar: ”Social- och hälsovårdsutskottet har inte i nämnda 50 § 3 mom. i hälso- och sjukvårdslagen exakt beskrivit hur de språkliga rättigheterna i praktiken ska tillgodoses.”

Frågan lyder: Hur ska de språkliga rättigheterna i praktiken tillgodoses? Vem gör upp parametrarna för detta, och vilken är den instans som gör förhandsbedömningen att nivån uppfyller grundlagens krav?

Det är den frågan vi gärna skulle ha sett att statsminister Juha Sipilä skulle ha tagit sig an.

Corinna Tammenmaa, språkrättsråd vid justitieministeriet, anser att det är en omfattande process att först bygga upp ett system med omfattande jour på en ort och sedan flytta den.” I dagens tidning säger Tammenmaa: ”Ifall det skulle ha rört sig om en mindre förändring som en ändring av arbetsordning, då hade man kanske kunnat pröva sig fram. Men när det gäller den omfattande jouren så handlar det om stora medicinska funktioner som man kanske inte bör experimentera med.” Att först utreda om man i Seinäjoki lever upp till presidentens krav, och först därefter överför jourtjänsterna.

Följande gång Sipilä och riksdagen bereds möjlighet att leva upp till president Niinistös tillägg är i maj, då Medborgarinitiativet för att Vasa centralsjukhus ska få omfattande jour överräcks.

Medborgarinitiativet samlade in nästan 70 000 namn, men Folktingets ordförande Thomas Blomqvist säger sig vara så pass realistisk att han tror att det kan bli svårt att få igenom vare sig lagmotionen, som undertecknades av 44 ledamöter, eller medborgarinitiativet. Sipilä har varit aningen svävande i sina uttalanden de senaste veckorna. Det gjorde att exempelvis frågan om studentsvenskan började leva sitt eget liv. I jourfrågan kvarstår dock faktum: Patienter kan inte skickas till Seinäjoki om det inte redan i förväg kontrollerats att de kan använda svenska i praktiken. Eller har Sipilä glömt det tillägg som president Niinistö dikterade?

Det tillägget förpliktar fortfarande såväl riksdag som regering att ta beslut i jourfrågan som lever upp till grundlagens bokstav också i praktiken.

Alltså: Om 12+1 är för prestigefyllt, så kalla det någonting annat. Men stärk Vasa så att omfattande jour uppnås. Det är den enda vettiga praktiska lösningen. En lösning som dessutom kan motiveras ekonomiskt, geografiskt och med vårdkvaliteten.