Världsekonomin sätter fart också på Finlands ekonomi, skriver Näringslivets forskningsinstitut Etla i sin vårprognos.Där många banker estimerar en tillväxt på mellan 1,3 procent i år och 1,5 procent nästa år räknar Etla med att Finlands ekonomi växer med 1,7 procent i år och 1,5–1,6 procent åren 2018–2019. Etla utgår också från att de löneavtal som ingås 2018 och 2019 blir måttliga och stöder en förbättring av konkurrenskraften.

Tilltron till att ekonomin svängt förstärks av många av varandra oberoende satsningar som råkat sammanfalla. Bland annat Valmet Automotive, Rolls-Royce, Mayers varv, Sandvik Mining och LG Electronics anställer nu tusentals nya löntagare.

I exempelvis Nystad, där Valmet Automotive börjar tillverka en ny Mercedes-Benz-modell, anställer man över tusen nya bilmontörer och tjänstemän i år. En av orsakerna till etableringen är bilfabrikens smarta tillämpningar av digitala lösningar, som förbättrat konkurrenskraften. Dessa positiva nyheter till trots så räcker det inte till för att få Finland på fötter. Vi har för många arbetslösa samtidigt som sysselsättningsnivån är för låg.

EK:s ordförande Veli-Matti Mattila konstaterade för några veckor sedan att lönerna i Finland fortsättningsvis är 10–15 procent för höga, trots konkurrenskraftsavtalet i fjol. Speciellt de marknader som Finland konkurrerar med har lägre löner än finländarna. I den schweiziska handelshögskolan IMD:s konkurrenskraftsanalys föll Finland i fjol två pinnhål och kommer nu på en tjugonde plats i världen, medan Norge, Danmark och Sverige återfinns på platserna sju till nio.Finland har backat i fråga om sysselsättning och ledarskap. Däremot har vår ekonomiska tillväxt repat sig en aning, från usel till anspråkslös.

Finlands trumfkort är den höga utbildningen, pålitliga infrastrukturen och kunniga arbetskraften. De negativa aspekterna är en inkompetent offentlig förvaltning, skattesystemet och de dåliga relationerna på arbetsmarknaden.

Enligt EK borde vi uppnå en konkurrenskraft som är på den nordiska nivån. Men för att nå dit måste vi satsa på att vara fem procent bättre än dessa, annars når vi inte målet. Mattila har därför efterlyst fler branschvisa konkurrenskraftsavtal. Inte för att sänka lönerna, utan för att försäkra sig om en moderat löneutveckling som på sikt garanterar konkurrenskraften.

Arbetslösheten har många ansikten. Näringslivets delegation (Eva) konstaterade i februari att det i Finland finns nästan 79 000 män i bästa arbetsför ålder som ser ut att permanent ha fallit bort från arbetslivet. Sysselsättningsproblemen bland männen beror i hög grad på strukturförändringarna i arbetslivet. Speciellt industrijobben har minskat i antal och många av de män som har förlorat sina jobb saknar sådan utbildning som räcker till för att hålla dem kvar på arbetsmarknaden.

I början av mars startade ett experiment inom byggbranschen där det nya kollektivavtalet tillåter en timlön på sex euro för den som tar sina första steg i branschen.

Enligt Jukka Pirttilä, professor i nationalekonomi vid Tammerfors universitet, är experimentet intressant eftersom det erbjuder lågutbildade en möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden (AL 14.3). De lågutbildade har enligt Pirttilä en exceptionellt svag ställning på arbetsmarknaden och en hög arbetslöshetsgrad.

Finland har i internationell jämförelse rätt höga minimilöner, och det tror Pirttilä är en bidragande orsak till den höga arbetslösheten. Detta kan också vara förklaringen till att invandrare har svårt att ta sin in i arbetslivet. Det i sin tur försvårar integreringen.

Ett intressant sammanträffande är att den rikssvenska arbetstagarorganisationen LO i början av mars presenterade en ny modell för etablering på arbetsmarknaden för exempelvis nyanlända och andra som står långt ifrån arbetsmarknaden. En modell för utbildning kombinerat med jobb och lägre lönekostnader, så kallade utbildningsjobb.

Det skulle innebära lägre lönekostnad för arbetsgivaren under en begränsad period i kombination med ett generöst studiestödssystem. För att förslaget ska gå att genomföra krävs det såväl överenskommelser med arbetsgivarna som med staten.

Aftonbladet går på ledarplats hårt åt förslaget, och hävdar att det inte finns ”enkla jobb”. ”Med vilken rätt hävdar yrkespolitiker och propagandadirektörer att servicearbeten är enkla, frågar sig tidningen och varnar för risken att det bildas en särskild arbetsmarknad med lågproduktiva och lågavlönade jobb för särskilda lågproduktiva personer.

Att driva en restaurang eller ett taxiföretag utan lönestöd är på många håll i Sverige nästan omöjligt. LO-förslaget handlar inte om livslångt låglönearbete, utan om att skapa vägar in på den vanliga arbetsmarknaden, om lägre löner under en tid.

Hos oss har byggbranschen öppnat spelet, kanske vi kunde utveckla en tillämpad variant av LO:s utbildningsjobb för att bredda experimentet? Men som IMD:s rapport visar, borde vi förbättra relationerna på arbetsmarknaden och utveckla den offentliga förvaltningen.

Frågan om Finlands konkurrenskraft är ständigt aktuell. Finland måste hitta sin väg i en värld där handeln inte växer som förut. Förutom flexibel lönesättning, kan den tillämpade digitaliserade metoder vara lösningen.

Men det gäller också att vara aktiv. Här visar exempelvis Vasaregionens Teslaoffensiv att viljan och glöden finns.