Nedgraderingen till en bronsplats är en följd av statsminister Juha Sipiläs (C) påtryckningar på Yle. Att medielandskapet i Finland krackelerar är en mycket beklaglig och allvarlig sak.

För ett par veckor sedan kom Europarådets ­ministerkommitté med bakläxa till den fin­ländska regeringen då det gäller hur Finland behandlar ­sina språkliga minoriteter.

Ministerkommittén understryker bland ­annat att statsmakten bör öka sina ansträngningar­ för att ­säkerställa social- och hälsovårds­tjänster på ­invånarnas eget språk, särskilt svenska och ­samiska.

Europarådets ministerkommitté betonar också vikten av att minoriteternas språkliga rättigheter beaktas i administrativa reformer. Kommittén vill bland annat se en effektivering då det gäller strävandena att anta och genomföra den handlingsplan som anknyter till Finlands nationalspråksstrategi från år 2012.

Att allt detta sker under det år Finland firar 100-årsjubileum under mottot Tillsammans är så sorgligt det bara kan bli. Både pressfriheten­ och minoritetspolitiken har varit en del av det starka­ varumärke Finland har haft i internationella ­sammanhang.

Till exempel påpekar ministerkommittén i sina rekommendationer också att all slags intolerans, rasism, främlingsfientlighet och hatretorik ­borde bekämpas. Att Europarådet tvingas påpeka den ­typen av självklarheter för ett land som Finland är ren och skär skandal.

Men så har inga ledande företrädare för de nu­varande regeringspartierna bemödat sig om att ens fördöma de piskincidenter som har före­kommit på domkyrkstrappan. Den som inte ingriper mot mobbning är en del av mobbningen.

Det är Finland som borde lära ut om pressfrihet och minoritetspolitik åt andra länder i Europa, ­inte tvärtom.