Första maj är arbetarrörelsens och vänsterpartiernas dag i strålkastarglansen, dagen då partiledarna och fackbasarna kan vara säkra på att deras tal ska passera nyhetströskeln i tv-nyheterna.SDP-ordförande Antti Rinne hade, med de motgångar regeringen haft och de impopulära beslut man tvingas ta, praktläge att skjuta skarpt.

Rinne lät inte det på sin höjd halvlyckade kommunalvalet hindra självsäkerheten då han yrkade på statsminister Sipiläs avgång.

"Sipiläs regering är lamslagen av inre tryck. Regeringens mål för ekonomisk tillväxt och sysselsättning, balansering av den offentliga ekonomin och skuldutvecklingen har flytt över horisonten", sade Rinne enligt FNB.

Rinnes lista över regeringens tillkortakommanden var lång, och hans retorik en förvarning om kampberedskap inför kommande valduster.

Regeringen torde ändå på sin höjd anteckna talet för kännedom.

Vänsterförbundets Li Andersson kompade Rinnes kritik och talade bland annat om "hårda och orättvisa" arbetsmarknadsuppgörelser. Hon krävde också en minimilön på tio euro och förkortad arbetstid.

Hon gick ändå inte lika långt som svenska Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt som i sitt förstamajtal föreslog en övergång till sex timmars arbetsdag.

Socialdemokraternas riksdagsledamot Maria Guzenina stod förmodligen för helgens mest smaklösa formulering då hon i sitt tal hånade justitie- och arbetsminister Jari Lindström (Sannf) för att han blivit utmattad av arbete. Det var en orimlig börda med de dubbla portföljerna och med justitieministersposten långt utanför Lindströms kompetens och bekvämlighetszon. Utmattning är ingenting man ska håna, inte ens om det handlar om en minister från ett parti man inte gillar.

Vänsterbossarna får ursäkta, men majhelgens intressantaste läsning ligger i vad de sannfinländska konkurrenterna om partiordförandeposten, riksdagsledamot Sampo Terho och europarlamentariker Jussi Halla-aho sade i sina tal.

Av de två kombattanterna framstod Sampo Terho som den entusiasmerande men försiktiga generalen som medgav Sannfinländarnas brakförlust i kommunalvalet men efterlyste en ett parti som rycker upp sig, stålsätter sig och förnyar sig. Gärna då under hans ledning.

Terho har tidigare yrkat på en folkomröstning om Finlands EU-medlemskap. Det förslaget skjuts i sank av konkurrenten Halla-aho. Enligt honom skulle EU-anhängarna för närvarande vinna klart i en folkomröstning. Folket måste enligt Halla-aho "upplysas" innan man kan folkomrösta. Det här är lite roande för dem som hört EU-kritiker anklaga etablissemanget för att vägra en folkomröstning av rädsla att folket ska rösta fel.

Halla-aho talade också om hur den politiska skalan vänt från en axel mellan höger och vänster till att handla om polariseringen mellan globalister och nationalister. I verkligheten torde det handla om att vi lever med två axlar.