Den 10 maj 1924 tillträdde en av USA:s mäktigaste­ män sitt ämbete då J. Edgar Hoover blev chef för FBI. Hoover var FBI-chef i 48 (ja, fyrtioåtta!) år. På dagen 93 år senare, i onsdags, tvingades James­ ­Comey gå från sin post som sentida efterträdare­ till Hoover. Hans era som FBI-chef varade i bara ­fyra år.

Hoover visste allt om de presidenter han tjänade­ och därför var det ingen som ens vågade försöka­ sparka honom. I hans arkiv ska det ha funnits person­akter över samtliga viktiga politiker i USA, och han tvekade inte att använda komprometterande material för att skydda sin position.

Det fanns bara en makt starkare än Hoover – ­döden. Han besatt posten ända till sitt frånfälle 1972.

Antingen hade James Comey inte tillgång till material­ likt det som Hoover odlade, eller så stod hans moral på en annan nivå. Hans avskedande­ kom så abrupt och oväntat att han själv först trodde­ att det handlade om ett skämt.

Hoover missade med en hårsmån upp­trappningen för skandalerna kring president ­Nixon – som han ska ha haft en diger akt om – och det är här vi kommer till de konkreta skuggorna från det förflutna.

I oktober 1973 sparkade Richard Nixon special­åklagare Archibald Cox som utredde Watergate­skandalen och krävde tillgång till band­upptagningar som presidenten gjort av sina telefon­samtal.

Nixon förde en överlevnadskamp för att dölja sin andel i Watergateskandalen. Han valde ändå att avgå själv sommaren 1974 innan han blev avskedad.

Nu frågar sig allt fler, också bland högt uppsatta republikaner i Washington, om Trumps beslut att sparka Comey är en upprepning av Nixons försök att värja sig mot komprometterande avslöjanden.

• Archibald Cox undersökte Nixons kopplingar­ till inbrottet i Democratic National Committees (DNC) högkvarter i Watergate-kontorskomplexet i Washing­ton i juni 1972, den så kallade Watergate­skandalen.

• James Comey undersökte de misstänkta kopplingarna mellan Ryssland och Donald Trumps ­presidentkampanj.

Formellt handlade uppsägningen om något helt annat. Enligt amerikanska medier återgivna av FNB har Trumps regering låtit förstå att orsaken till avskedandet är Comeys agerande i utredningen av Hillary Clintons e-post. Främsta orsaken ska ha varit att han i offentligheten rekommenderade att Clinton inte ska åtalas för e-post-uppståndelsen.

FBI:s agerande anses av många analytiker starkt ha bidragit till Clintons förlust i presidentvalet.

Ändå låter Trump Comey gå.

Det är inte bara demokrater som misstror de officiella förklaringarna.

• Om orsaken låg i Comeys hantering av Clintons e-post – varför kom sparken först nu?

• Var Comey nära att avslöja något väsentligt om Trumps Rysslandskopplingar?

• Vad händer nu med utredningen då den ansvarige fått gå?

Demokraterna kräver att man tillsätter en special­åklagare som ska ta hand om utredningen, vilket republikanerna motsätter sig.

Donald Trump, justitieminister Jeff Sessions och biträdande justitieministern Rod Rosenstein har kategoriskt avvisat alla påståenden om att avskedandet skulle ha något som helst att göra med Rysslandsutredningen.

Tajmningen är ändå märklig. Bara veckan innan han fick gå begärde James Comey enligt The New York Times biträdande justitieminister Rosenstein om tilläggsfinansiering och mera personal för sin utredning. Kort därefter fick han sparken.

En utomstående kan omöjligt bedöma Comeys­ ­insatser som FBI-chef i allmänhet eller ­hanteringen av Clintonaffären i synnerhet.

Man behöver ändå inte vara konspiratoriskt lagd för att tycka att affären stinker. Comey är redan den sjunde personen som tvingas gå i härvan kring Rysslandskopplingarna och fokuserar ytterligare­ intresset på vad som (kan ha) hänt under kampanjen.

Det är lätt att hålla med forskarna Benita Heiskanen­ och Mika Aaltola som intervjuats av Ilta­lehti (11.5), ”Trump har skjutit sig själv i foten”.

Nixon avgick 1974. Har nedräkningen för Trump börjat?