• Timo Soini på sin blogg 2008:I Sannfinländarnas riksdagsgrupp råder ingen gruppdisciplin.

I Sannfinländska fullmäktigegrupper råder ingen gruppdisciplin.

Får varje gruppmedlem agera som hen vill? I princip ja, bara man på gruppmötet innan på förhand berättar att man är av avvikande åsikt och hur man tänker agera.

• Timo Soini 2017: "Riksdagsledmötena har anledning att rösta enligt gemensamt överenskomna linjer. /.../ Folk tycks ha olika slag av samveten, för somliga handlar det om homoäktenskap, somliga invandring och andra förvaltarregister. Själv utgår jag från att man ska hålla fast vid det man gemensamt kommit överens om." (Iltalehti 18.5).2008 ledde Timo Soini en riksdagsgrupp på fem ledamöter och satt i opposition.

2017 har Sannfinländarna 38 ledamöter, är ett regeringsparti och Soini själv är utrikesminister.

Partiordförande är han bara i några veckor till. Han meddelade i april att han inte ställer upp för omval vid partikongressen i Jyväskylä den 10–11 juni.

Det gör han bland annat med hänvisning till att ha lett partiet i 20 år. Det är ett fullt godtagbart skäl, Soini har gjort sina fänriksår och mer därtill; lyft Sannfinländarna från ett försumbart lilleputtparti till ett av landets största och in i regeringen.

Men se det är där det börjar klämma. Sannfinländarna har fått erfara hur politik handlar om att kompromissa och dagtinga. Sannfinländarna är det parti som fått backa mest från sina utfästelser och det syns i partiets enkätstöd.

Den senaste mätningen som Taloustutkimus gjort åt Yle (publicerad 11/5) ger Sannfinländarna ett stöd på 9,5 procent. I riksdagsvalet 2015 fick partiet 17,7 procent, 2011 19,05 procent.

Med alla eftergifter och ett sådant saldo kan Soinis dagar ha varit räknade också om han ställt upp. Missnöjet med den sittande ordföranden växer sig allt starkare.

I fallet med förvaltarregistren gjorde Sannfinländarna – åter en gång – en helomvändning. De fyra sannfinländska riksdagsledamöter som fronderade mot sin grupp och röstade mot lagförslaget om förvaltarregister har repressalier att vänta från gruppledningen. Riksdagsgruppens ordförande Toimi Kankaanniemi säger i Iltalehti (18.5) att regelbrott har sina konsekvenser.

Kvartetten kan ändå förmodas ha ett starkt stöd på fältet.

Frågan är vilken väg partiet ska ta efter ordförandeskiftet och vad som händer med Sannfinländarnas regeringsmedverkan.

Sannfinländarnas agenda kan historiskt fångas i tre huvudfrågor.

• Sannf vill med Soinis egen formulering vara "det icke-socialistiska arbetarpartiet" och försvara de fattiga i samhället.

• Sannf är kritiskt mot EU i allmänhet och euron i synnerhet.

• Sannf är invandrarkritiskt.

På den sista punkten har partiet avsatt tydliga märken i regeringspolitiken. Det är svårt att tro att denna skärpts till den grad som skett utan inflytande från Sannfinländarna.

Ändå anser många av partiets anhängare att man gått med på alltför många kompromisser.

Den Timo Soini som för några år sedan ständigt upprepade sitt mantra om att där man se EU finner man också problem har tvingats hålla tungan rätt i mun som utrikesminister. Bägge huvudkandidaterna i ordförandevalet, Jussi Halla-aho och Sampo Terho, har klart höjt den EU-kritiska profilen i sina kampanjer.

Terho är uppenbart partielitens man och kronprinsen utsedd av Soini själv. Halla-aho har den invandringskritiska falangens stöd. De övriga kandidaterna är statister.

Men vem ska föra vidare arvet från Soini och självaste Vennamo och föra de utsattas talan? Både Terho och Halla-aho har pläderat för en ekonomisk politik som närmast kan betecknas som nyliberal. Vare sig det blir Terho eller Halla-aho verkar Sannfinländarna stå inför en högergir.

En sannolik konsekvens, oavsett vem som vinner, är att Sannfinländarna söker en förevändning att lämna regeringen. Fraktionsbildningen kan också leda till att partiet splittras.