Han beskrev presidentens händer som sådana vars djupa avtryck blir kvar i Finlands historia och kallade dem också för fredens händer.

– Också då fosterlandet skulle försvaras i kriget ville han agera för en fredlig framtid, sade Huovinen i den delen av talet som handlade om krigstiden.

Huovinen underströk Koivistos djupa plikttrogenhet och ansvarskänsla.

– När freden äntligen kom fick Mauno Koivistos händer nya uppdrag. Det var dags för ombyggandet av landet. Hamnarbetaren ville studera.

– Timmermannens händer blev en opinionsbildares och doktors händer. Händerna och tankarna arbetade i samspel. Senare i Täkter och i Gullranda svängde han på stenar och funderade på världens händelser.

De viktigaste människorna

Huovinen uppmärksammade också det långa äktenskapet med Tellervo Koivisto och dottern Assi Koivistos stora betydelse genom årtionden.

– Den djupa tillgivenheten, det ömsesidiga engagemanget och den uppskattande kärleken präglade livet i med och motgång. I dag vet vi att ända till döden, sade Huovinen.

Han påpekade att makarna varit de viktigaste personerna i världen för varandra och sade att äktenskapet mellan paret Koivisto kan ha varit en förebild för många andra äktenskap.

– Kärleken var vardaglig och uppskattande, präglad av humor, okonstlad.

Huovinen talade också om dotterns födsel, då den länge väntade och älskade Assi föddes.

– Till skillnad från då gällande vanor var det pappan som först steg upp om natten och tog hand om dottern och lyfte henne med sina självsäkra och trygga händer.