Men att regeringen med den nya grupperingen­ Blå framtid som krycka har stöd hos fler än 100 riksdagsledamöter innebär förstås inte att friden är återställd. Framför allt kan regeringen beredas en hel del svårigheter med att få vård- och landskapsreformen genom grundlagsgranskningens nålsöga.

Enligt Iltalehti (17.6) har en rad grundlags­professorer ställt sig skeptiska till många detaljer. Professor Mikael Hidén hävdar i sitt utlåtande till riksdagens grundlagsutskott att grundlagen inte känner till något inkörningsskede då det gäller valfriheten.

Systemet ska med andra ord fungera klanderfritt för invånarna i landets alla delar redan från början. I annat fall kan man inte gå in för den.

Både professor Juha Lavapuro och professor ­Raija Huhtanen anser att systemet inte förbättrar jämlikheten mellan medborgare. Den snarare försämras med de åtgärder regeringen föreslår.

De flesta experter har dessutom dömt ut ­bolagiseringstvånget som ett sätt att ställa­ ­offentliga vårdproducenter på samma streck som privata vårdproducenter. Professor Tuomas ­Ojanen anser att regeringen skulle ha allt att vinna­ på att plocka bort bolagiseringstvånget från lag­förslaget, bland annat med motiveringen att EU-rätten inte förutsätter bolagisering.

Professor Kaarlo Tuori instämmer. Han har hänvisat till att den reform regeringen har i åtanke­ är unik. Om bolagiseringen fullföljs nu finns inga ­senare möjligheter till korrigering. De handlar­ alltså om den sista möjligheten någonsin att ­reformera social- och hälsovården i Finland.

Enligt Tuori är bolagiseringen ett jättesteg bort från den välfärdsmodell Finland hittills har till­ämpat. Följande modell är en försäkringsbaserad social- och hälsovårdsmodell och det är något helt annat än det vi har i dag.

Tuori föreslår därför att regeringen nu nöjer sig med en landskapsreform och att valfriheten får bli ett senare kapitel.

Enligt Iltalehtis källor har regeringen redan dragit öronen åt sig med anledning av den skarpa­ kritiken från landets grundlagsexperter. Ett nytt lagförslag tar fasta på att de offentligt styrda­ välfärdscentren ska bli affärsverk. Enligt denna ­modell skulle privata intressenter få nöja sig med en besvärsmöjlighet i det fall någon upplever att ett offentligt välfärdscenter har trotsat konkurrens­reglerna. Regeringen sägs också överväga en ­successiv tidtabell för valfriheten.

En flerstegsmodell för valfriheten kan dels stupa­ redan i grundlagsgranskningen eller hävas­ av nästa­ regering. Men så beskrivs den också i Ilta­lehti mest som ett sätt för Samlingspartiet att rädda­ ansiktet efter all den prestige partiet har grävt ner i frågan.

Enligt den här teorin gagnas Samlingspartiet alltså inte av regeringens restaurering. Centern som har vurmat för landskapsstyre har mer att vinna på att regeringen håller ihop mandatperioden ut.

I tisdags kablade Social- och hälsovårds­ministeriet ut resultaten från en medborgar­enkät om social- och hälsovårdsreformen. De som ­besvarade medborgarenkäten förhöll sig kritiska till ­reformen.

De största orosmomenten bland de svarande ­gällde huvudmålen med reformen – kostnaderna­ för tjänsterna, lika tillgång till tjänster samt minskandet av hälso- och välfärds­skillnaderna. ­Däremot väntar man sig att kvaliteten på ­tjänsterna och kundperspektivet kommer att förbättras ­åtminstone i viss mån.

Egentligen är det föga överraskande att mannen­ på gatan har ungefär samma uppfattning som grundlagsexperterna, det vill säga att reformen ­inte ökar jämlikheten mellan medborgarna. Det är – i båda fallen – det sunda förnuftet som talar.

SFP och Kristdemokraterna hade kunnat bli parti­ledarna Juha Sipiläs och Petteri Orpos lotshjälp runt de blindskär som regeringen nu med Blå framtids fana i topp hotar att köra på, i full fart.

Kanske kommer de en dag att ångra att de inte tog lots då tjänsten erbjöds?