I förra veckan justerade Finansministeriet sin ekonomiska prognos för Finland. Ministeriet tror nu att ekonomin kommer att växa med 2,4 procent i år.

Konjunkturuppgången har varit stark under början av året. I och med att tillväxten gäller alla branscher, inklusive industrin, vågar ministeriet tro att trenden håller i sig.

Äntligen, säger säkert de flesta, tyngda som alla är efter de senaste årens återkommande dystra besked. Efter regn kommer sol, heter det.

Särskilt glädjande är att exporten har börjat rulla och företagens priskonkurrenskraft har förbättrats. Under de senaste åren har vi tvingats läsa om hur Finland har tappat position på världsmarknaden.

Under senare tid har ekonomin i Finland ganska långt varit beroende av en inhemsk köpkraft. Denna konsumtion förutspås minska så småningom, delvis som en följd av att en accelererande inflation slukar köpkraft.

Ministeriet tror också på en förbättrad sysselsättning om 0,6 procent per år. Håller tippningen kommer vi att ha en nationell sysselsättningsgrad om drygt 70 procent år 2019.

Finansministeriets uppskruvade prognos är dessutom totalt sett förhållandevis moderat i förhållande till andra konjunkturinstitut som har skruvat upp prognoserna ännu mer. Till exempel har ­Nordea hoppat från 1,3 procent till 3,0 procent.

Men oberoende om det vi har framför oss ska kallas en låg- eller högkonjunktur är det skäl att ta Finansministeriet på allvar i påståendet om att de strukturella problemen inte kommer att försvinna någonstans. Vi har en demografisk förändring som per automatik ökar de offentliga utgifterna.

Därför vill Finansministeriet se fortsatta åtgärder som råder bot på strukturproblemen. Några löne­förhöjningar att tala om ska vi tydligen heller inte förvänta oss.

Tvärtom kan vi konsumenter inrikta oss på att de disponibla medel vi har för konsumtion kommer att krympa. En tilltagande inflation förväntas reducera löntagarnas köpkraft.

I och med att den kraftiga tillväxten inom i första hand industrin har en klar koppling till en förbättrad produktivitet kan man missledas att tro att det vi ser är effekter av statens konkurrenskraftsavtal.

Det vill säkert också regeringen få oss att tro. Troligtvis handlar det snarare om att Finlands konkurrentländer har höjt sina löner och att det allmänt taget går bättre för världsekonomin.

Framstegen i Finland är alltså huvudsakligen en effekt av att världsekonomin har fått ny fart. Kauppa­lehti rapporterade i förra veckan (19.6) om att forskningsinstitutet Conference Board har justerat prognosen till 2,9 procent.

Det är snäppet bättre än fjolårets tillväxt om 2,5 procent. Indien och Kina är de två länder som drar speciellt bra just nu.

Det märks på många sätt. Kinas president Xi Jinping var på besök i Finland så sent som i april och redan nu är statsminister Juha Sipilä på motbesök i Kina.

Att affärstidningarna i Finland innehåller många artiklar om Kina är ett annat tecken på att finländarna nu verkar angelägna om kinesisk draghjälp i ekonomin. Clean tech, bioekonomi och utbildning jämte allt som gäller hälsa och välfärd uppges vara växande branscher med marknadspotential för Finland.

I och med att den förbättrade finländska ekonomin är exportdriven och delvis en följd av en bättre världsekonomi kan vi lita på att effekterna också kommer att märkas i exporttäta Österbotten. Rättare sagt har vi redan en tid börjat känna av dem.

Baltic Yachts, som håller seminarium i Jakobstad denna vecka, söker nu ytterligare 30 personer till olika områden inom produktionen trots att företaget redan i år har nyanställt 20 personer. Här handlar det om att båtvarvsklustret i regionen kan dra nytta av en ökad global konsumtionstrend hos det befolkningslager som har det väl ställt med pengar.

Ekeri och Mirka är två andra exportföretag som nyligen har nyanställt folk. Går allt enligt planerna kan Jakobstadsregionen också räkna med nyetableringar under de närmaste åren.