I söndags inleddes den traditionella Almedalsveckan som inte utan orsak har kallats för Folkrörelse-Sveriges största, politiska mötesplats.

Allt sedan år 1968 då dåvarande statsministern Olof Palme (S) talade från ett lastbilsflak på ­Gotland har svenska politiker samlats regelbundet varje sommar för spontana samtal kring sam­hälle och politik.

Men nu har något hänt. Statsministern Stefan Löfven (S) har meddelat att han inte alls kommer att delta i år.

Andra toppolitiker flyger in för att delta i ett par debatter. Allt tyder på att antalet riksdagsleda­möter kommer att bli rekordlågt denna sommar.

Det beror inte på att den antidemokratiska Nordiska motståndsrörelsen har lyckats utverka en tältplats på Gotland. Nej, politikerna har förmodligen skrämts av den kritik som har förekommit om en elitisering av Almedalsveckan.

Det som ursprungligen var tänkt som ett evenemang för spontanmöten mellan beslutsfattare och väljare har under senare år utvecklats till något helt annat. Politiker vill inte bli fångade på bild och video då de skålar i skumvin med lobbyister.

Massmedierna bevakar heller inte längre debatterna under Almedalsveckan på traditionellt sett. I stället smäller de större medierna upp egna montrar med fokus på egna teman. Almedalen har blivit mer show och mindre substans.

Statsministern Stefan Löfven har valt bort Alme­dalsveckan för att – som han har sagt på sin egen Facebooksida – kunna besöka arbetslösa som söker jobb, pensionärer som har svårt att få vardagen att gå ihop, och de som arbetar hårt när så många andra av oss har ledigt.

– Det är dags att fler viljor från förorter och bruksorter, landsbygd och skärgård, får ta större plats i svensk politik, skriver Löfven.

Ännu för något år sedan spekulerades det om Almedalsveckan kunde ha potential att bli den stora arenan för samtal om nordisk politik. De drömmarna ser nu ut att gå i kras, speciellt om inte ens svenska politiker längre ville eller vågar delta.

Det är synd. Stefan Löfvens markering är kanske på ett sätt nödvändig, men åt andra sidan står ­Socialdemokraternas väljarsiffror knappast i relation till hur många arbetslösa och pensionärer ­partiledaren hinner träffa under en sommar.

Snarare står S-väljarsiffrorna i relation till hur väl sossarna lyckas bevaka de arbetslösas och pensionärernas intressen i vår marknadsekonomiska tid. Att de svenska sossarnas siffror just nu ser lite bättre ut handlar snarare mer om Alliansens svårigheter än om Socialdemokraternas egna framgångar.

Att Almedalsveckan tappar i betydelse har en ­uppenbar koppling till att partierna inte längre är de folkrörelser de en gång var.

Det är sina egna rötter Stefan Löfven söker i de svenska förorts- och bruksortssamhällena. Då han har hittat dem är han bättre rustad för att åter­vända till Gotland.

Löfven har fel om han tror att han på sin väljar­safari kan påverka väljarnas bild av politiken. Det är innehållet i politiken som ska justeras.