En stor mängd evenemang försiggår under några veckor i juli. Utbudet är brett och ger ortsborna en guldkant i tillvaron. Bakom dessa evenemang står i regel personer som drivs av idealism. Utan dessa eldsjälar skulle livet vara fattigare i vår region.

Man brukar säga att Finland är föreningarnas­ förlovade land. Det stämmer i många avseenden,­ men många föreningar har numera svårt att ­rekrytera personer på ansvarsposter. Lite lättare­ är det att få folk att ställa upp för kortare projekt. Många upplever att det är givande att vara med och jobba för att ett evenemang ska lyckas. Att ­binda sig för en längre tid är inte lika enkelt.

Till det bidrar flera faktorer. Mera oregelbundna­ arbetstider är en faktor som säkert inverkar. ­Arbetslivet är på många sätt mera krävande än ­tidigare. Vi har ett samhälle som till vissa delar ska vara i gång 24 timmar i dygnet, sju dagar i veckan.­ I den situationen är det svårt att hitta tider i kalen­dern som passar alla. Det finns ingen tidpunkt ­under dygnet som är gemensam fritid för alla.

Också inom familjerna är det svårt att samman­jämka tidtabellerna och det bidrar till att det inte alltid går att förbinda sig till några ideella uppdrag.

Men det handlar också om nya strömningar.­ ­Individualismen får övertag över kollektivismen.­ Den egna fritiden har blivit dyrbarare. Barn­familjerna påverkas också av att barnens aktivi­teter är mera organiserade och schemalagda. Det är förstås inget fel i att familjerna värnar om de ­egna medlemmarnas intressen i första hand.

Tillsvidare finns det ändå folk som kan ställa upp, också för de stora evenemang som ordnas och som ger den egna orten uppmärksamhet och ett gott rykte utanför de egna gränserna.

Detta frivilliga arbete ökar välbefinnandet och har sannolikt också en hälsoeffekt.

Ofta finns det även ett underförstått krav på att evenemang måste förnya sig. Det kan ibland ­handla om en ekonomisk risktagning. Många av sommarens tillställningar är beroende av vädret. Om det är regn och snålblåst rasar arrangörernas budgeter lätt ihop.

Frågan är också hur många evenemang folk ­orkar med, även om det är semestertider. Konkurrensen om publiken hårdnar.

I ekonomiskt kärva tider undviker kommuner att delta i dessa risktagningar i alltför hög grad. Också­ det ekonomiska ansvaret faller på föreningarna ­eller privatpersoner.

Det finns även en tendens att samhället gör upp nya regelverk som blir tunga för arrangörerna­ och som ofta försvårar verksamheten. Rege­ringens löfte om att gallra bland normerna har ­inte synts mycket av tillsvidare. Man kan förstå till ­exempel skattemyndighetens intresse för eventuella ­inkomster för föreningar.

Men då det i första hand är fråga om ideellt arbete borde uppoffringarna som personer gör utan egen personlig vinning uppfattas som en samhällstjänst, i praktiken ett bidrag till samhällsekonomin.