Nousiainen säger att det är offret som själv tvingas ta ansvar för att söka skydd medan myndigheterna främst fokuserar på förövaren. Myndigheterna skulle kunna ansöka om besöksförbud i de fall där det behövs, men i huvudsak är det offret som tvingas göra det på egen hand.

– I Västeuropa har man traditionellt tänkt att kvinnor är svaga och att lagen ska skydda dem. I Finland finns inte det här tankesättet i samma utsträckning.

Ett annat problem är polisresurserna.

– Med de nuvarande resurserna är det inte möjligt att våldsoffer kan skyddas av polisen en längre tid, att polisen till exempel skulle övervaka offrets hem.

"Allvarligt människorättsproblem"

Vid årsskiftet anmälde professor Nousiainen och två andra finländska jurister Finland hos FN:s CEDAW-kommitte som övervakar ratificeringen av kvinnokonventionen. Enligt anmälan uppfyller Finland inte sina plikter att skydda kvinnor från våld.

Nousianen betraktar våldet mot kvinnor som ett allvarligt människorättsproblem i Finland.

– Även om våld mot kvinnor förekommer jämförelsevis ofta hos oss framskrider reformerna till lagstiftningen långsamt och motspänstigt.

Exempelvis introducerades besöksförbudet i den finska lagstiftningen först i slutet av 90-talet medan det varit i bruk i Västeuropa och USA under en längre tid. Olaga förföljelse blev ett straffbart brott först år 2014 och också då hördes protester mot kriminaliseringen, säger Nousiainen.

Finland ratificerade Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet först 2015 men enligt Nousiainen har vi fortfarande inget riksomfattande och förpliktande program.

– Exempelvis samarbetet mellan olika myndigheter ligger fortfarande på kommunernas ansvar och skillnaderna mellan de olika kommunerna är stora.

Regeringen ska ge sitt svaromål på juristernas anmälan nästa vecka. Utrikesministeriet uppskattar att behandlingen av ärendet tar ytterligare ett par år.