Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Han ställde upp i sex GP-lopp men kvalade egentligen inte in en enda gång med sin gamla Surtees, men fick av PR-skäl starta i svenska GP på Anderstorp 1974. Han avbröt på åttonde varvet.

Men innan det gjorde han en hisnande karriär i de då populära sportvagnsloppen, ensam i en nordisk cup och på internationella banor med mexikanen Pedro Rodriguez med segrar i bland annat legendariska Daytona 24-timmars och banor som Monza och Brands Hatch i en ursnabb Porsche 917.

Det var få som körde om Leksa på den tiden.

Det var heller ingen som körde om oss då jag våren 1968 som snart 13-årig skolgrabb fick åka i hans Porsche 911 från Reso till Åbo i 200 km i timmen.

På den tiden rådde fri fart på finländska vägar.

Jag hade intervjuat honom för en skoluppsats och krönte kvällen med den minnesvärda bilturen.

Efter den misslyckade F1-säsongen gick hans karriär lite i stå.

På senare år drabbades han av ohälsa och levde som rullstolsburen.

Den 26 juli slocknade hans livslåga.

Orättvist bortglömd, och onödigt hånad för F1-karriären i ett amatörmässigt skött finskt stall med en medioker bil.

En flygande finne är borta.

Och jag glömmer aldrig bilfärden.