Vägen till den här framgången har kantats av många luftgropar med samarbetsförhandlingar, uppsägningar i stor skala, utläggning av arbete och återkommande strejkhot.

Finnair leddes fram till 2013 av Mika Vehviläinen.­ Under hans tid som vd stormade det också inom Finnair – och just runt hans person. Det handlade­ om hans belöningar och en märklig bostads­affär: Han sålde sin miljonlägenhet till pensions­försäkringsbolaget Ilmarinen i vars styrelse han själv ingick och lät Finnair betala hyran. Affären ledde till en förundersökning som dock mynnade­ ut i att biträdande riksåklagaren Jorma Kalske ­beslöt att inget åtal ska väckas.

Vehviläinen efterträddes av nuvarande vd Pekka Vauramo. Han anställdes mot en i sammanhanget­ normal månadslön som utan bonusar och andra tillägg går på drygt 50 000 euro i månaden.

Fram till Vehviläinens tillträde var det vanligt att den högsta ledningen också belönades med en ­tilläggspension, men Finnair har meddelat att man avstått från tilläggspension som sätt att belöna vd och ledningsgrupp för personer man skrivit på med efter den 1 januari 2013.

Pekka Vauramo tillträdde våren 2013.

I veckan som gick rapporterade Helsingin Sanomat att Finnair beslutat ge Vauramo en tilläggs­pension på 130 000 om året. Tvärt emot det princip­beslut man meddelat om tidigare.

Principbeslutet är förankrat i den strategi staten­ har i sitt ägarskap. Regeringen Sipilä tog beslut om principen i juni i fjol. Finska staten äger 55,8 procent­ av Finnair.

Finska Notisbyrån rapporterade i måndags att statens representanter inte motsatte sig tilläggs­pensionen då frågan var uppe i styrelsen.

Beslutet motiverades med att Vauramo framgångsrikt förverkligat bolagets strategi.

Näringsminister Mika Lintilä (C) som tagit över ansvaret för statens ägarstyrning av statsminister Sipilä har krävt en utredning och sade i måndags att han måste få träffa parterna så fort som möjligt.

En hel kedja av inblandade som borde ha insyn i ägaransvaret har förnekat vetskap om beslutet. ­Juha Sipilä (C) säger att han inte informerats om tilläggspensionen innan beslutet togs och att det klart strider mot ägarens ståndpunkt.

Jouko Karvinen beklagat i ett öppet brev till ­minister Lintilä att det gick som det gick. Han ­”respekterar ministerns syn om att beslutet inte var i enlighet med den statliga ägarens vilja” och att ministern informerats så sent. Han vill ändå ha förståelse för att man belönar ett fint resultat som ”hela Finland drar nytta av” och säger att bolaget också i fortsättningen behöver stöd från sina ägare i en utmanande marknadssituation.

Finnair är inte det första exemplet på där statens ägarstyrning slirat, men fallet avslöjas med sämsta möjliga tajmning inför budgetbehandlingen och höstens avtalsrunda. Det ökar inte trovärdig­heten för maningarna till måttliga lösningar eller för­ståelse för sparbeslut.

Processen är ett klart underbetyg för den statliga ägarstyrningen. Frågan är hur högt i kedjan någon drar slutsatserna och avgår. Beslutet togs medan statsminister Sipilä svarade för ägarstyrningen.