Får vi se Österbottens förbund som järnvägs­operatör i framtiden? ”Res förmånligt till Seinäjoki med Österbottens förbund!”

Dessvärre skulle intäkterna i så fall bli ganska ­begränsade, eftersom det är begränsat med järn­vägsspår i landskapet. Detta förutsatt att land­skapsförbundet inte börjar lägga ut spår också.

Fast nej, skämt åsido. Det är inte som operatör utan­ som arrangör – anordnare – av järnvägstrafik som landskapen kunde tilldelas en roll.

Kommunikationsminister Anne Berner (C) säger­ så (VBL 10.8). Enligt henne kunde land­skapen i framtiden ordna och konkurrensutsätta­ tåg­trafiken. På så sätt får hon till en koppling mellan landskapsreformen och den kommande ­reformen av statsjärnvägarnas persontrafik. De två ­reformerna skulle enligt henne stötta varandra.­ Det är, ja ... kreativt tänk från en minister som ­onödigt ofta agerat först och tänkt till sedan.

Tågtrafiken i republiken ska alltså ­reformeras; stort pressinfo om reformen hölls i onsdags. ­Finanspolitiska ministerutskottet med Sipilä i spetsen har, på basis av Berners beredning, lagt fram ett förslag om en avreglering av passagerar­trafiken. Det går tillbaka på ett regeringsbeslut­ 2015 och är i överensstämmelse med EU:s så ­kallade fjärde järnvägspaket.

VR:s förvaltningsråd kommer att behandla ­frågan på måndag. Samma dag går lokförarna i strejk. På den kanten anser man att reformen ­inte garanterar vare sig billigare biljetter eller bättre service.

Det är som bekant VR som har monopol på ­passagerartrafiken på räls för närvarande, ett ­uppdrag som bolaget skött med varierande fram­gång. De prissänkningar som genomförts på senare­ tid har gjort att fler resenärer valt tåget och tanken med den aviserade reformen är att genom pris­konkurrens öka antalet tågresenärer ytterligare. Det ska upp till samma nivå som i – exempelvis – Sverige, där cirka tio procent tar tåget.

Ur ett miljöperspektiv är det utan vidare positivt.

Men vilka är förutsättningarna för en sund konkurrens, till nytta för både samhälle och ­individ?

Kommunikationsminister Berner och närings­minister Mika Lintilä (C), ansvarig för statens ägarstyrning, avvisar energiskt beskyllningarna om att det här skulle vara en privatiserings­process, som gör det möjligt för bolag med tvivelaktig skatte­moral att skumma grädden. Grädden är i det här fallet tågtrafiken i trängsel-Finland, där ny­ordningen först kommer att genomföras. Vi skapar inte en helt öppen marknad, som Sverige, Italien och Österrike gjort, säger Berner.

Järnvägsbranschens fackförbund hävdar lika ­energiskt att en gräddfil öppnas, i praktiken. Därav lokförarnas strejkvarsel.

Samtliga de tre nya bolag som kommer att bildas av gamla VR Group – ett bolag för underhåll och service, ett för fastigheterna, ett för ”material” (= tåg) – ska till hundra procent ägas av staten. I det avseendet är förändringen ingen privati­sering.

Bolag som anmäler intresse för att stå för tåg­trafiken inom ett visst område kommer också att påföras ett ansvar för att trygga servicen där alls inget gräddflöde finns. Lite samhällsansvar, ­således.

Men tåg behöver tågräls. De bolag som får rätt att bedriva passagerartrafik kommer inte att lägga­ ut ny räls. De kommer att använda det järnvägsnät­ som finns och som byggts med skattebetalarnas pengar. De kommer att hyra lok och vagnar av ovannämnda nya statliga ”materialbolag.”

Det ligger onekligen något i det Lokmanna­förbundets ordförande Tero Palomäki säger om att det här är lika huvudlöst som om Finnair tvingades låta utländska bolag använda bolagets egendom – och sedan tvingas konkurrera med dem.

Det är svårt att komma runt det här. Inte ens den vansinnigaste av visionärer skulle tala för ­parallella järnvägsspår, där konkurrerande bolag skulle tuffa fram.

Minister Berner hoppas att omläggningen skapar­ förutsättningar för mer ­arbetspendlande med tåg. I hennes vision är det inte bara land­skapen utan­ också enskilda städer som ­kunde ­anordna tåg­trafik. Än mer lokalt anpassade ­tid­tabeller på sträckorna Vasa–Seinäjoki, Jakobstad–Karleby ­vore förstås inte illa. Frågan är hur realistiskt det är att tänka sig att det skulle ske genom den nu aviserade reformen.