Ett klipp ur ÖT: ”Personal som vistas länge i ­några av Oxhamns skolas klassrum klagar på kronisk ­förkylning, irriterade halsar och hosta. ­Känsligare personer upplever att de får problem med ­andningen.”

Fel gissat, vi citerar inte torsdagens tidning – texten­ stod att läsa den 6 december 2010. Det var inte första gången vi skrev om problem med luften­ i Oxhamns. Och Oxhamns är inte den enda problemskolan i Jakobstad, i arkivet får vi träffar på Länsinummi, Ristikari, Kyrkostrand-Jungmans ...

Skolfastigheterna är heller inte de enda drabbade och Jakobstad inte ensamt om att ha drabbats.

Det märkliga är att problemen tycks vara störst i relativt nya byggnader.

Jakten på energisnåla lösningar i kombination­ med maskinell luftväxling har störtat finländskt­ byggande i ett mörkt hål som varat i flera ­decennier.

Det ligger något oerhört i att byggnader som är bara 20–30 år gamla måste renoveras för miljon­belopp som var fallet med Länsinummi i Jakob­stad, som är mer eller mindre utdömda som ­Pursisalmi, eller Oxhamns där man upprepat, trots ­försök att rätta till problemen, inte lyckas lösa dem.

Staden Jakobstad har en lång lista med problem­fastigheter och snävt tilltagna anslag att göra ­någonting åt saken.

Oxhamns skola är inte prioriterad på listan över problem som ska åtgärdas. Detta trots att byggnaden är från 1980 och ventilationssystemet fort­farande i ursprungligt skick.

Så här beskrivs situationen i torsdagens ÖT: ­”Inte nog med att ventilationssystemet inte motsvarar dagens krav, så vistas fler elever i klass­rummen än ventilationen är dimensionerad för. Tillförseln av frisk luft är därmed inte ­tillräcklig. När luften inte räcker till blir eleverna trötta, ­förlorar koncentrationen och drabbas av huvudvärk.”

Om inga beslut tas snabbt får eleverna och personalen i Oxhamns leva länge med problemen. Innan staden åtgärdar skolan ska man bygga språkbadsskolan och ett stordagis.

Har man råd med det uppskovet?

Stadens ekonomi är ansträngd, investerings­månen begränsad och lånebördan redan nu stor.

Men ohälsa är också dyr, och kostnaderna ­räknas inte bara i pengar utan också i lidande och ­spolie­rade karriärer. ”Lärare ska klara av att ­jobba i ­30–40 år. I den här arbetsmiljön är det ­inte ­möjligt. Dessutom hinner elever insjukna under ­sina fyra år i byggnaden, säger Peter Lindqvist som är rektor för Oxhamns skola i torsdagens ­tidning.

I närbild handlar det här om problemen i en ­enskild Jakobstadsskola och en prioriteringsfråga för stadens beslutsfattare, zoomar man ut är det ett ­gigantiskt problem på nationellt plan.

Då talar vi om en fråga i miljardklassen.

På kort sikt handlar det om att snabbt lösa ­problemen i Oxhamns, om nu inte enligt principen ­kosta vad det kostar men i alla fall så att man inser vad dumsnålt sparande kan leda till.

På lång sikt gäller det att se om byggnormer och -teknik så vi slutar bygga mögelskolor.