Det var den fjärde samiska prideparaden, men den första som ordnades i Finland. Fler deltagare än någonsin var på plats, uppgav aktivisten Timimie Märak.

– We are still here, we are still queer, skrek Märak tillsammans med Anne Olli som var en av arrangörerna.

"We are still here" är ett slagord som ursprungsbefolkningar brukar använda för att beskriva hur den övriga befolkningen tenderar att glömma bort minoriteter.

Om ursprungsfolken står i marginalen tillhör representanterna av sexuella och könsminoriteter en mångfaldig marginal.

Märak säger att samerna behöver ett eget Pride-evenemang för att samerna själva ska godkänna mångfalden inom sin kultur.

Samerna är mångfaldiga

Diskrimineringen inom det samiska samfundet märks bland annat som tigande. Tigande kan vara ett tecken på tystlåten acceptans men i värsta fall kan det vara en uttrycksform av psykiskt våld och ett försök att frysa ut en medlem ur samfundet. Därför kan det vara en ytterst skärrande upplevelse att komma ut ur garderoben.

Märak säger att den främsta orsaken till detta är kolonialismen. Hen anser att sexuella minoriteter och könsminoriteter skulle kunna vara en bra gemensam grupp för att kämpa för mångfald eftersom båda grupperna upplever diskriminering.

Även filosofie magister Leena Mattanen som skrivit sin pro gradu om queer-samernas välmående ser kolonialismen som orsaken till diskrimineringen. Eftersom det samiska samfundet hotats genom tiderna har samerna kanske velat förmedla en uppfattning om enighet, säger Mattanen.

Den samiska identiteten har byggts upp kring renskötsel, språk och naturen.

– Man har valt att framhäva starka saker som för folket samman, vilket egentligen är alldeles knäppt med tanke på vilket mångfaldigt folk samerna är. Samerna bor på olika platser, talar olika språk och har olika yrken, säger Mattanen.

Inte hemma någonstans

Märak har kommit ut ur garderoben tre gånger. I de unga tonåren berättade hen för sin mamma att hen gillar flickor. Senare började hen sällskapa med en flicka.

– Det var då jag märkte att omvärlden reagerade.

Den tredje gången kom hen ut som transperson.

Hen är uppvuxen i Jokkmokk och bor numera i Stockholm.

– Ibland saknar jag det samiska språket, och det är underbart att vara omgiven av människor som inte tycker att jag är en freak eller ett turistmål när jag klär mig i något samiskt, som det sker i det övriga svenska samhället.

Som samisk person känner sig Märak inte hemma någonstans. Inte på hemorten där det varken finns någon acceptans eller något kamratstöd, och inte i städerna där det inte finns någon att diskutera med om hur det är att vara samisk transperson.

– Jag vet att jag inte är ensam, men jag är ofta den enda som talar ut. Därför känns det som att jag behövs. Jag vet hur det är att hata sig själv. Ingen borde behöva känna så.