I maj kom försvarsministrarna Carl Haglund (SFP) och moderaten Karin Enström från Sverige överens om ökat samarbete inom alla försvarsgrenar. Bland annat ska det handla om utbyte av uppgifter inom övervakningen av luftrum och havsområden. Såväl finländskt och svenskt, liksom baltiskt luftrum har de senaste månaderna flera gånger kränkts av ryskt flyg. I fredags avslutade svenska marinen en omfattande insats i Stockholms skärgård i jakten på ”något” eller ”någon” som bedrivit icke önskvärd verksamhet under vattnet. Det massmediala pådraget var lika stort som det militära, och bulletinerna från den militära ledningen var dagliga men innehöll väldigt lite fakta. Ibland var de rentav vilseledande. Under veckan som gick diskuterades också Finlands möjligheter att bistå Sverige i jakten. Kontentan av den diskussionen är väl att ”jo, visst kunde vi det, men lagstiftningen tillåter inte insatser utanför vårt havsområde”. Informationen skulle vi ändå ha skött på ett helt annat sätt än svenskarna, om man får tro försvarsminister Haglund. ”I Finland skulle försvaret visserligen agera”, förklarade Haglund i en Yleintervju, ”men inte informera om lösa observationer som inte är hundra procent säkra”. Enligt Haglund är det inte ett sätt ägnat att öka trovärdigheten för försvaret. ”Dessutom vill vi inte visa för dem som eventuellt rör sig i våra vatten vilken vår förmåga är att observera det som händer vid vår kust. Det kan alltså finnas goda skäl att inte alltid komma ut i offentligheten.” Haglund blir rentav spydig: ”Går observationer inte att leda i bevis, så tänker vi inte ställa till med farser.” Haglunds uttalande har väckt stor uppmärksamhet i Sverige. Samtliga stora tidningar gav intervjun med Haglund stor synlighet, och försvarsledningen skyndade sig att avfärda hans kritik. ”Vi har fått in massor med resultat, som vi nu behandlar”, säger Försvarsmaktens presschef Philip Simon till DN. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) vill inte kommentera den Haglundska kritiken men säger till Svenska Dagbladet att han anser att ”vi har agerat på ett trovärdigt sätt”. Det kan ju synas som att det är att svära i kyrkan då den finländska försvarsministern så här tydligt kritiserar grannlandets agerande, speciellt då man ska förtäta försvarssamarbetet med just den grannen. Ett mediaspektakulärt pådrag som uppges ha kostat motsvarande två miljoner euro, men som inte – i alla fall officiellt – gett något som helst påtagligt resultat ter sig ju onekligen farsartat. Full öppenhet och insyn är heller nödvändigtvis inte de bästa ingredienserna i en försvarsinsats. Så Haglund är inte helt fel ute med sin kritik. Å andra är de gånga tidernas kontrollerade rapportering om ”våra söner där någonstans” inte möjliga i en värld där nyhetsrapporteringen sker i realtid. Storpådraget med mängder av marina flytetyg skedde inför allas åsyn och måste förklaras. Medborgarna köper inte vilka luddiga formuleringar som helst. Lyssnar man till inslaget eller läser textversionen av Haglundintervjun är det en sansad kritik han framför, när han säger att Finland skulle ha agerat annorlunda. Men det där om ”fars” kunde han i grannsämjans namn ha låtit bli att yttra. Samarbetet ska ju fortsätta trots att den svenska försvarsministern nu är sosse.