”Aaaj, jag dör!” ropar sjuåriga Alex Björkström när sjuksköterskan Petra Ford försöker få blodet att rinna ur kanylen på hans hand. Men egentligen är det mest på skoj. Bosundbon Alex, som föddes med diafragmabråck och under­utvecklade lungor, är på grund av många infektioner en van sjukhusbesökare och bryr sig inte speciellt mycket om stick. Alex växer dåligt och i dag görs en argininbelastning, som ska visa om han har brist på tillväxthormon. Under tiden syssel­sätter han sig glatt med sin Ipad. – Han strålade som en sol när jag berättade att vi skulle till barnavdelningen och ta prover. Han stortrivs här, säger mamma Agneta Björkström. Barnavdelning har åtta platser och just nu är det mer fullt än vanligt. Sedan i höst samarbetar Malmskas barn- och ungdomsenhet närmare med både Fredrikakliniken för vård av ätstörningar och barn- och ungdomspsykiatrin. Markus Granholm är numera överläkare för alla tre enheterna och förhoppningen är att samarbetet i framtiden ska leda till en sammanslagning av de tre. Redan nu blir det kortare remiss­köer och mindre bollande av patienter mellan enheterna. – Ett ökat samarbete sänker trösklarna och är till nytta för patienten. Vi kan få inspiration från varandra för att kunna skräddarsy vården och vi försöker få ett gemensamt tankesätt på alla enheterna, säger han. I praktiken kan fler ätstörnings­patienter och unga med psykiska problem nu också övernatta på barnavdelningen, speciellt om de kommer längre ifrån. Trots det tätare samarbetet finns de tre e nheterna i fyra olika hus. I ett hus verkar barn- och ungdomsmottagningen, alltså psykiatrin, där teamledare Tina Halpin tar emot. Här jobbar man med barn och unga, plus deras familjer. Det kan bland annat handla om traumaterapi, lek- och konstterapi eller familjeterapi. – Vi försöker allt mer uppmärksamma människan som helhet, den fysiska hälsan påverkar psyket och tvärtom. Därför är samarbetet med barnavdelningen väldigt viktigt för oss, säger hon. – Många sjukdomar har ett stänk av psykiatri, säger Markus Granholm. Fredrikaklinikens hus är det minst sjukhusaktiga. Här finns en dag­avdelning dit patienterna kommer för att få stödsamtal, äta sina mål­tider med hjälp av personalen och få olika former av terapi. Också här är glädjen över samarbetet med barnavdelningen stor. – Det är viktigt för oss att vara en del av en större familj. Det ger mer styrka och stabilitet. En liten enhet är mycket mer sårbar, säger läkaren Anne Isomaa. För vissa familjer är sjukhuset en del av vardagen, inte bara under en period, utan under hela barnets livstid. I rum nummer ett på barnavdelningen ligger femåriga Sandra Fagerholm, som nu sover fridfullt efter ett krampanfall. Hon föddes med det ovanliga Miller-Dieker-syndromet, som drabbar högst två barn per år i Finland och internationellt bara elva barn på miljonen. Sandra är beroende av vård dygnet runt. Hon behöver tilläggssyre kontinuerligt, får ofta kramper och kan inte tala. Åtta dagar i månaden kommer hon till barnavdelningen med sin assistent Ellen Granholm som annars vårdar henne i hemmet. De dagarna får familjen, som har sju and­ra barn, avlastning. – Eftersom våra nätter är dåliga behöver vi de dagarna för att orka själva och för att kunna ge tid åt de andra barnen, säger Sandras mamma Mona Fagerholm, som i dag är hemma i Ytteresse. Hon är glad över att Sandra sedan december kan vårdas på barnavdelningen under avlastningsperioderna. En liten enhet gör att alla känner Sandra och vet vilka problem hon har. – Det känns väldigt tryggt för mig. Men sedan BB stängdes lever vi hela tiden med skräcken att också barnavdelningen ska försvinna. Det betyder så otroligt mycket för oss att ha en fungerande vård nära hemmet, säger Mona Fagerholm. Ny satsning på ätstörningsvård Ett nytt projekt ska förbättra ätstörningsvården på Fredrika­- kliniken, som redan är unik i landet. Som en del av det tätare samarbetet med barnavdelningen ska sjukskötarna på avdelningen utbildas i ätstörningsvård. Kliniken har patienter som också kommer längre ifrån. Att de nu i högre utsträckning kan övernatta på barnavdelningen är bra. – Man tvingas utmana sin ätstörning här och därför är det en trygghet för dem att få sova över, säger Anne Isomaa. Projektledare Rasmus Isomaa säger att målet är att kunna erbjuda vård för alla svårighetsgrader av ätstörningar. – Vi kommer bland annat att utveckla intervallvården, så patienten kan vara här i perioder men åka hem och träna på att klara sig själv. Man kommer också fundera på hur man kan hjälpa den som är över 25 år och kämpar med en ätstörning. Till Fredrikakliniken krävs ingen remiss, vilket är unikt inom ätstörningsvården i Finland. Vården visar också goda resultat, 83 procent av dem som följts upp har blivit friska inom fem år. En del av projektet är att fortsätta forska för att se att vården också framöver ger resultat.