Centern har drag under galoscherna. I en enkätundersökning som Yle låtit göra och som presenterades i veckan skulle en fjärdedel av de röstberättigade, 25,5 procent, rösta på Centern om det var val nu. Det är en hisnande siffra som Centern inte ens varit nära på något decennium. Samtidigt fortsätter Samlingspartiet tappa terräng. I jämförelse med Yles föregående mätning har partiet tappat en procentenhet och ligger nu på 19,4. Samlingspartiet är fortfarande näst störst, SDP och Sannfinländarna kämpar om tredjeplatsen rejält inom felmarginalen från varandra på 15,2 respektive 15,1 procent. Enkäten är dyster läsning för Samlingspartiet. Det är inte svårt att hitta orsaker till det tappade understödet. Redan upplägget bäddar för svårigheter, stats-ministerpartiet i en regering som i ekonomiskt svåra tider bara fattar impopulära beslut och dessutom verkar oförmögen att fatta verkligt viktiga beslut får bära hundhuvudet för motgångarna. Ändå finns det inga garantier för att någon av oppositionsledarna gjort jobbet bättre. Saken blir inte bättre av att Alexander Stubb lyft in oerfarna ministrar som haft mycket svårt att övertyga om sin kompetens. Han tycks inte inse att en bra chef måste känna sina egna svagheter och våga omge sig med medhjälpare som kan de områdena bättre än han själv. En annan färsk mätning gjord av TNS-Gallup mäter partiernas image. Enligt den upplevs Samlingspartiet som det mest arroganta av de finländska partierna. Upp till 60 procent av de som svarat gör den här bedömningen, medan de andra partierna stannar på siffror som är högst hälften av Samlingspartiets 60 procent. Det finns förmodligen många som uppfattar statsministerns egna naturliga självsäkerhet som arrogans. Om det är lätt att se vad som gått emot Samlingspartiet är det svårare att få syn på faktorerna bakom Centerns fenomenala framgång. Jo, den personifieras i den fortfarande ganska oprövade ordförande Juha Sipiläs popularitet och fördelen att kunna kritisera i oppositionsställning. Sipilä lyckas också med konststycket att bedriva oppositionspolitik utan att förfalla till billig demagogi – Centern framstår klart som det seriösa ?alternativet för den som inte köper Sannfinländarnas populism. Ändå är det svårt att se så mycket substans i den centerpartistiska kritiken att det skulle förklara den kolossala framgången. För den som ryggar för regeringens sparukaser och indragningar har Sipilä inga rosiga alternativ; också han lovar blod, svett och tårar. Konstellationen gör det än mer svårt att förutspå den kommande regeringsbildningen – eller för den delen ens när valet ska gå av stapeln. I torsdagens finska Yle-nyheter i tv glunkades igen om rykten kring regeringssplittring och förtida val. Ett val just nu skulle förmodligen vara katastrofalt för Samlingspartiet, varför Stubb torde göra sitt yttersta att hålla samman regeringen. Men om också hälsovårdsreformen strandar har den här regeringen misslyckats så kapitalt med allt den företagit sig att den kanske tvingas räcka upp händerna. Om Samlingspartiets ras fortsätter kan planerna på en borgerlig regering bli svåra att förverkliga. Det skulle kunna bädda för den sannfinländska rödmylla (C+SDP +Sannf) som Timo Soini skriver om på sin blogg. Vill SDP vara med i den klubben? Vi står inför spännande månader i politiken.