Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Sannfinländarnas partisekreterare Riikka Slunga-Poutsalo avskyr feminism. Hon menar att feminismen leder till att vi blir så jämställda att kvinnorna börjar se ut som män. Susanna Koski, ordförande för Samlingspartiets ungdomsförbund, menar i sin tur att löneskillnaderna mellan könen beror på att kvinnorna arbetar mindre än männen. Det finns bevisligen fortfarande en del typer som inte har förstått det här med feminism. Det finns också en del typer som ägnar alltför mycket tid åt att diskutera definitioner i stället för sakfrågor. När någon säger att den inte är feminist, men för ett jämställt samhälle, kan man sannerligen ifrågasätta logiken i det resonemanget, med tanke på att feminismen kämpar för att samhället ska bli jämställt. Man kan verkligen tycka att det är fånigt att inte kunna kalla sig feminist fast man helt klart har feministiska åsikter. Det är ungefär som att inte äta kött men vägra kalla sig vegetarian. Men det kan väl inte heller vara det som är feminismens syfte – att tvinga folk att sätta en titel på sig själva? Med undantag för en del grottmänniskor tror jag att de flesta tycker att kvinnor och män är lika mycket värda och borde behandlas på ett jämlikt sätt, men språket håller på att sätta krokben för jämställdhetsarbetet. Låt oss lägga alla åsikter och definitioner åt ­sidan och koncentrera oss på fakta: Kvinnor utgör 70 procent av världens fattigaste människor, de får bara en tiondel av världens inkomster och äger en procent av all egendom. De kvinnor som arbetar tjänar ofta mellan 70–90 procent av männens löner och kvinnor sköter också sju tiondelar av världens obetalda arbete i hemmet. Mellan 15 och 71 procent av kvinnorna i världen har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld av sin partner. Det finns våld mot kvinnor över allt i hela världen. I vissa länder är diskriminering av kvinnor till och med inskriven i lagen. Förra lördagen hängdes 26-åriga Reyhaneh Jabbari i Iran. Anledningen? Hon knivhögg en man som försökte våldta henne. I maj 2013 friade Umeå tingsrätt tre 18-åriga män för att ha våldtagit en 16-årig flicka med en vinflaska. Tingsrätten menade att flickan visserligen hade hållit samman sina ben, men att det inte behöver uppfattas som bristande samtycke utan snarare ett tecken på blygsel. I El Salvador är abort totalförbjudet och kan ge fängelse. Flickor får inte ens göra abort om deras liv är i fara eller om de blivit gravida efter våldtäkt. Här hemma då? Lyckligtvis har vi det bättre ställt än på många andra ställen, men att påstå att Finland är jämställt är som att säga att jorden är platt. Ja, vi får gå i skola. Ja, vi får rösta. Ja, vi får gifta oss med vem vi vill. Ja, vi får tjäna våra egna?pengar. Visst har vi det okej på många vis, men bra, det är det inte. Det finns fortfarande en maktstruktur i samhället. Fortfarande är kvinnornas euro nästan 20 procent mindre än männens. Finländska pappor är bland de sämsta i Norden att ta ut föräldraledighet och hälften av alla finländska kvinnor över 15 år har blivit utsatta för sexuellt våld. Det här är saker som syns i statistiken. Sedan finns det mycket annat som inte syns, som nedlåtande kommentarer i vardagen, översitteri, att kvinnors kroppar ständigt är i fokus och att kvinnor som blivit våldtagna fortfarande får irrelevanta frågor om vad de hade på sig. Det är därför feminismen eller jämställdheten – kalla den vad du vill – behövs. Det handlar inte om politik, religion, ålder eller nationalitet. Det handlar inte heller om definitioner och ord. Det handlar om vad som är rätt och vad som är fel. Det är en mänsklig rättighet att vara jämställd. Precis så enkelt och så svårt är det. I stället för att slösa tid på att tjafsa om ett ord är det dags att vi tar på oss arbetshandskarna och börjar jobba med sakfrågorna: att alla människor ska ha samma ekonomiska, politiska och sociala rättigheter oberoende av kön.