Domen i vargjaktsmålet i Karleby faller den 15 januari i nästa år. Mycket tyder på processen efter fortsätter i hovrätten. Åklagaren valde i sin slutplädering på onsdag att avfärda försvarets påståenden om en kontaminerad varggenbank som pseudovetenskap utan verklighetsförankring. Åklagaren yrkar på villkorligt fängelse för grovt jaktbrott. För de två män åklagaren uppfattar som ledare för jaktlagen från Perho respektive Halso föreslår han ett och ett halvt års villkorligt fängelse. De 13 andra hotas av villkorligt fängelse i allt från tre månader upp till ett år. Därutöver yrkar åklagaren att männen får 50-60 dagsböter, sex års jaktförbud och att alla vapen och snöskotrar förverkas till staten. Åklagaren tar fasta på att det var varg männen begav sig ut för att jaga och att det var varg som fälldes. Som han ser det är morfologin ett komplement i artbestämning medan dna-teknik är den enda säkra analysmetoden. De svarandes ombud hävdar att dna-tekniken blir osäker om genbanken för varg är uppblandad med hundgener. De hänvisar till att också åklagarens vittnen har medgett att tredje generationens hybrider finns med i genbanken. En av advokaterna, Teppo Laine, sa i sin slutplädering att larmklockorna borde ha ringt för vargforskningen redan då de första hybriderna sköts år 1994. Enligt Laine borde man redan i det skedet ha byggt upp en definition av och en genbank för varghybrider. Laine gick igenom en stor del av de misstänkta varghybridfallen som har uppdagats i Finland. Enligt myndigheternas uppgifter är de en handfull, enligt försvarets uppgift handlar det om ett 40-tal fall. Orsaken till att det officiellt saknas dna-prover från den allra största delen av dessa hybrider är enligt Laine att de har laddats in i genbanken för varg. Också Jouni Asp, forskare vid Uleåborgs universitet, har i rättegången sagt att tredje generationens varghybrid är klassificerad som äkta varg i Finland. Med ett så osäker artbestämningsverktyg är det enligt försvaret inte möjligt att fälla jägarna för vargjakt. – Det var inte en jakt. Det var en skadedjurseliminering, sa Laine med hänvisning till den akt med flagglina som försiggick i Perhoskogarna i januari 2013. Rättegången har i hög grad kretsat kring frågan om när en varghybrid genom korsning med en rasren varg återgår till att bli en äkta varg. Men försvaret betonade i sin slutplädering att det inte är tingsrättens sak att genom lagtolkning svara på denna fråga. – Definitionerna av en varg och en varghybrid är en lagstiftningsfråga, inte en lagtolkningsfråga. I en straffrättslig process ska man i osäkra fall som dessa hellre fria än fälla, sa ett par av advokaterna på plats. Onsdag förmiddag fokuserade på misstroendet mellan lokala viltvårdare och den statliga viltforskningen i Finland. Alpo Harju från Perho var ett av vittnena. Han berättade att han hoppade av uppgiften som storviltombud år 1994 då han upplevde att Viltforskningsinstitutet inte tog hans rapporter på allvar. Förtroendet har inte blivit bättre på senare tid. Aleksi Anttila, verksamhetsledare för Perho viltvårdsförening, berättade om en lokal vargräkning som gjordes i februari 2013. Den gav resultatet 17 vargar. Enligt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet uppskattningar hade Perho vid den här tiden två vargar. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets uppskattning bygger på att Perho hade fem vargar, men att tre sköts i tjuvjakten i januari 2013. Kauko Jänkä vittnade om en konfrontation med tre gulaktiga, vargliknande djur i Perho hösten 2012. Han jobbade med en flishackare då han fick syn på tre vargar på 40 meters avstånd. De märkliga är att de tre djuren uppehöll sig i närheten av den arbetande mannen i ett par timmar trots att flishackaren förde ett stort oväsen. Det tyder på att djuren inte var äkta vargar.