Skogsindustrin har varit ryggraden i den finländska ekonomin. Sågverk, massa- och pappersindustrin har dominerat användningen av råvaran i våra skogar. Energiproduktion som är baserad på biomassa har visserligen vuxit. Men råvaran kan ha även andra användningsändamål. Det har under många år varit tal om vilka möjligheter bioekonomin ger oss i framtiden. Även om oljemarknaden varit oberäknelig och oljepriserna över en längre tidslinje har stigit har det stora steget ut i bioekonomin låtit vänta på sig. Oljan har ändå varit så billig att ingen vågat sig att på allvar utmana med andra alternativ. Kärnkraftsbeslutet som fattades för några år sedan innehöll även satsningar på biomassa. Nu kan det bli mera fart. EU söker febrilt efter investeringar som kan ge unionen ett ekonomiskt lyft. Finland nappar på och lanserar bland annat ett bioraffinaderi i Karleby. Det skulle handla om en investering på ungefär 300 miljoner euro. För våra förhållanden är det en enorm satsning. Att EU söker nya investeringar i framtidsbranscher är ingenting unikt. Samma saker händer även på andra håll i världen. Konkurrensen hårdnar, men om vi i Europa inte hittar de rätta vägarna hotar stagnation. Nu är det förstås inte klart att denna investering kommer. Men processen är i varje fall i gång och skapar rimligtvis förväntningar i hela regionen. Bioraffinaderiet ska kunna förädla råvaran från skogen mera mångsidigt än vad vi hittills vant oss vid. Drivmedel, kemikalier och olika nya produkter som i dag tas ur fossila ämnen kan i framtiden fås ur våra växande skogar. Man räknar med en stor sysselsättande effekt. För att få råvaran ur skogen på ekonomiskt sätt krävs stor innovationsförmåga. Maskiner ska utvecklas och olika mellanstationer måste byggas upp för att sortera och komprimera råvaran. Ett stort nätverk av underleverantörer ska byggas upp och det måste rimligtvis sysselsätta och även ge en avkastning. Att råvaran finns här gör givetvis saken bättre. Om vi kan minska beroendet av fossila ämnen kommer vi samtidigt också en bit på väg mot en hållbar utveckling. Att Karleby är aktuellt för ett bioraffinaderi är kanske inte helt oväntat. Här finns från tidigare en koncentration av kemisk industri, och därmed även kunnande. Delvis med hjälp av olika regionala program har man även byggt upp en forskning kring bland annat bioekonomin. I det arbetet har även intressen på svenska sidan involverats. Om man ser ur EU-perspektiv är det en synnerligen viktig aspekt. EU kämpar ständigt med ett gnagande internt missnöje. För att skapa ett enigare Europa försöker man genom sina regionala satsningar binda ihop regioner, gärna även över riksgränserna. Om man i Karleby lyckas få med flera regioner ökar chanserna att få del av EU-satsningarna. Utvecklingen på oljemarknaden påverkar troligen tidtabellen i någon mån. Men på längre sikt kan det här vara den väg vi tar. Bioraffinaderiprojektet är ännu i befruktningsskedet, men redan det visar att en hel del har gått rätt. Då kompetenscentren grundades som ett led i regionalpolitiken lyfte man här fram bland annat det kemiska kunnandet. Man har även lyckats få en professur i kemi till universitetscentret. Den här processen visar också hur viktigt det är att har utbildning och forskning i en region. Utan de nätverk som byggts upp under de senaste decennierna skulle man knappast nu tala om ett bioraffinaderi i megaklassen.