Bjarne Kull (SDP) summerade försäljningen av Jakobstads Energiverk när han med ovanligt lätta steg vandrade nerför rådhustrapporna. – Man brukar säga att det inte går att äta kakan och ha den kvar, men det är just precis vad vi har gjort, säger Kull. Samtidigt som skuldbördan minskar med cirka 3 500 euro per Jakobstadsbo äger staden via Herrfors alltjämt 40 procent av det man sålde. – SFP-gruppen tycker att båda parterna vinner på affären och att priset är bra. En större enhet ger också bättre trygghet för personalen, säger Marcus Suojoki (SFP). – Det hade känts främmande för mig för 3-4 år sedan att sälja Energiverket. Men det har blivit allt svårare att göra resultat på elmarknaden, säger Jarmo Ittonen (V). – Jag trodde inte till först att det var aktuellt att sälja den ko som mjölkar, men tyvärr ser mjölkmängden ut att minska. Då är det här bästa möjligheten för oss. Priset kan alltid diskuteras, men jag tror det är viktigt att vi säljer till ett bolag vi har insyn i och kan påverka. Ju mera jag har lagt mig in i det här, desto bättre har jag tyckt om affären, säger Mikael Snellman (KD). Ingen var gladare än revisionsnämndens ordförande Kaj Nyman (SFP).– Nu får vi ekonomiskt andrum och möjlighet att göra något bra av den här staden. Samtidigt måste driften vara i balans. Annars är vi snart i samma situation på nytt och då har vi inget att dela ut. Jag tror att personalen får en tryggare arbetsgivare, säger Nyman. Inte ens Pro kunde mobilisera proteströster, även om Eero Luomala passade på att ge det EU-direktiv som påtvingade bolagiseringen en känga. – Det är inte vi som beslutar utan vi verkställer ett EU-beslut, säger Luomala. Efter bolagiseringen ska stadens avkastning först beskattas av staten. – Det skulle ha varit svårt att ge stor avkastning i framtiden. Vi kan heller inte bryta skuldspiralen utan denna affär. Stiger räntan med en procentenhet ökar våra räntekostnader med över en miljon euro per år. Nu köper vi oss mera tid. Jag ser ingen annan möjlighet än godkänna affären, säger Luomala (Pro). Anna-Maija Lyyra (De Gröna) har inte svalt stadens energipolitik med hull och hår, men inte ens hon orkade argumentera för en bordläggning, vilket hade betytt ytterligare ett extra fullmäktigemöte mellan jul och nyår. – Jag hoppas jag är den enda som känner mig så osäker på detta, men nu i denna sena stund har vi ställts mot väggen och vi verkar inte ha andra alternativ, säger Lyyra. – Jag tror att vi även i framtiden måste börja göra snabbare beslut än tidigare i till exempel fastighetsaffärer, säger Kaj Nyman (SFP). Mervi Rantala (SDP) ifrågasatte tajmningen och om affären inte borde ha gjorts när Energiverkets resultat var som bäst och inte som nu när oljepriset har gått ner och det råder allmän oro inom energibranschen. Pentti Silvennoinen (C) hade också svårt att ta ställning till om han var med och sålde dyrt eller förmånligt, eftersom man inte tagit in andra anbud än Herrfors. – Jag stöder affären, men jag gör det i god tro. Den enda kritik som kunde spåras om affären var den hemliga processen. Ännu på det avgörande fullmäktigemötet fick ledamöterna en kvart på sig att bekanta sig med hemliga dokument som sedan samlades in. – Det är överlåtelsehandlingar med affärshemligheter som köparen ville hålla konfidentiella, säger stadsjurist Anne Ekstrand.