”I största delen av Sverige säger man ’ja’ när man menar ’yes’. Men i landets norra delar öppnar de inte ens munnen. Är det här det mest ovanliga ljudet i det svenska språket?”.

Det speciella ja-ljudet, inandnings-jaet, som man ofta hör i norra Sverige – och i Finland och Österbotten för den delen – fascinerade den australiska reportern Oliver Gee som jobbar på den engelskspråkiga nyhetssajten The L­ocal.

Han hade länge funderat på varför svenskarna i norr låter ”som dammsugare” och bestämde sig för att ta r­eda på mera om det här. Tillsammans med fotografen Maddy Savage åkte han till Umeå.

Resultatet av resan blev ett videoklipp där olika Umeåbor efter bästa förmåga försöker förklara för Gee hur man får till det rätta ja-ljudet.

– Som om du har en mint­pastill i munnen , säger en kvinna i klippet och andas in: – Schjuu.

Videoklippet har nu visats över 2,2 miljoner gånger på Youtube. Det är därmed det mest populära klippet The L­ocal gjort. Enligt Savage h­ade de aldrig kunnat föreställa sig att klippet – som filmats med en smarttelefon – skulle bli en sådan internationell succé.

– Vi har firat med ett glas c­ava, säger hon i en intervju för den norska tidningen Dagbladet.


Men hur är det egentligen, är det här ljudet något som är unikt för norra Sverige och det svenska språket?

Inte alls, säger Solfbon Jan-Ola Östman som är professor i nordiska språk vid Helsingfors universitet.

– Inandningsljuden finns mer eller mindre överallt. De är relativt vanliga i stora delar av Europa, speciellt västr­a Europ­a och stora delar av England och Frank­rike, men de förekommer också i till exempel Kanada, Grönland, Ryssland, Etiopien, Sydafrika och Mexiko.

– De finns också hos katter, som ju använder inåt- och utåtandning när de spinner.

När vi producerar ljud gör vi det alltså antingen så att luften rör sig utåt (som är det normala) eller så att luften rör sig inåt.

– På vissa ställen i världen kan man säga hela fraser inåt, bland annat i Finland, A­rgentina, Filippinerna och Arizona, men det är inte så vanligt i Sverige. Det mest t­ypiska är ändå att man s­äger ”ja”, säger Östman.

– Men jag tycker nog man kan säga ”nej” också. Och andra korta svar. Men vad som är möjligt och vilka olika funktioner ett ”ja” på inåt­andning och ett på utåtandning har, det har ingen systematiskt undersökt. Och det ”schjuu” på inandning vi hör i klippet har ju helt klart en annan funktion än ett vanligt ”ja” eller ”jo” på inandning.


Hur kommer det sig att inandningsljuden förekommer på så spridda ställen i världen?

– Det handlar inte om någon släktskap här, utan om en resurs – responssignaler – som människan tillägnat sig under århundradenas lopp, helt enkelt ett verktyg för att uttrycka vissa saker. Till exempel i Japan används det för att visa en underdånig ställning.

– Det har också visat sig att man inte pratar med inandning till en maskin. En vacker dag kanske vi har ett rättsfall där tal på inandning används som bevis för att personen pratar med en riktig människa och inte en maskin.

I The Locals videoklipp f­örsöker reportern Oliver Gee göra samma inandningsljud som Umeåborna. Men de ger honom inte riktigt godkänt.

– Man tänker kanske inte på hur svårt det faktiskt kan var­a, säger Jan-Ola Östman.