Forskaren Timo Aro har jämfört livskraften i landets 26 största städer. De tre österbottniska landskapscentren Vasa, Seinäjoki och Karleby ligger i topp. Energiklustret höjer Vasa, livsmedelsindustrin Seinäjoki och ett mångsidigt näringsliv Karleby. Städerna har fått ett bra betyg och det borde uppmuntra till fortsatta ansträngningar. I och för sig ska vi inte dra allt för långtgående slutsatser av denna typ av jämförelser, utan att för den skull underskatta undersökningen. Dessa undersökningar kan aldrig bli någon exakt vetenskap. Frågeställningarna måste avgränsas och redan här uppstår förstås tolkningsmöjligheter. Vad ingår i en stads livskraft och attraktionskraft? Aro hade fem teman i sin undersökning som gäller perioden 2005–2013. Dessa fem infallsvinklar är ekonomi, sysselsättning, innovationer, dragningskraft och social jämlikhet. I vilket fall som helst visar de faktorer som man jämfört ett bra resultat för våra landskapscentra. För Karlebys del är det glädjande att man kunnat konstatera en mångfald i näringslivet. Det borde innebära att man inte är så sårbar. Vi har under årens lopp sett vilka problem som kan uppstå på orter där en stor arbetsgivare eller bransch dominerar. Karleby har även relativt färska erfarenheter av detta. Textil- och konfektionsindustrin var stor och beroende på bland annat att den bilaterala handeln med Sovjetunionen upphörde följde en rad av nedläggningar. Samtidigt pågick en statlig reträtt som drabbade Karleby hårt. Stängningen av Vapenskolan var bara en av åtgärderna som försvagade Karleby. Som värst var arbetslösheten uppe i 26 procent. Att arbetslösheten drabbade i synnerhet unga gjorde förstås inte saken bättre. Det har krävts ett gediget arbete för att få trenden att svänga. Precis som Aros undersökning visar är utgångsläget i dag bra på många punkter. Stora satsningar i infrastruktur bidrar till att regionen är lättare tillgänglig och det intresserar näringslivet. Hamnen och järnvägen är synnerligen viktiga för utvecklingen, liksom förstås att det finns fungerande flygförbindelser. Landsvägen är för närvarande den bel som är i störst behov av en utveckling. Riksåttan har till stora delar halkat efter. Södra leden som går genom Karleby är hårt trafikerad. Någon avgörande stor förbättring är knappast heller att vänta inom den närmaste framtiden. Tack vare bland annat en bra infrastruktur har storindustriområdet vuxit. I dag ser det ut som om företagen där har för avsikt att fortsätta sin utveckling här. Stora investeringar görs eller har nyligen gjorts. Ett allt bredare utbud av utbildning har sannolikt även bidragit till att Karleby klarar sig bra i jämförelsen. Också här krävs att beslutsfattarna är med på noterna. I turbulensen kring studieplatserna klarade sig regionen sist och slutligen hyggligt. I regionen utförs även forskning som om det vill sig kan generera en hel del nya jobb. Karleby stads fögderi är förstås också beroende av omgivningens livskraft. Här finns alltjämt problem. Att Karleby delar detta problem med de flesta andra kommuner är en klen tröst. Det är en stor utmaning för de lokala beslutsfattarna att få ekonomin i balans, i synnerhet som statsmakten även måste dra åt svångremmen. Sysselsättningen är avgörande för den kommunala ekonomin. Arbetslösheten ligger på hyggligt låg nivå om man jämför med katastrofåren på 1990-talet. Men arbetslöshetssiffran kryper hela tiden uppåt och ungdomsarbetslösheten verkar vara en svår nöt att knäcka. Arbetet för en livskraftigare region får inte ta slut.