Guldlaget i A-serien bestod denna gång av Mats Jakobsson, Robin Kronqvist, Christoffer Lindvall, Cecilia Back, Benjamin Sundqvist, Andrea Julin, Tobias Nybäck och Robin Eriksson Nykarleby har vunnit varje drabbning i Mellersta Österbottens landskapsstafett sedan 2001. Laget har i regel brädat konkurrenterna med klar marginal, men så blev det inte i i Kannus i söndags. Differensen till tvåan Kronoby var inte större än 29,4 sekunder. Det är ingen märkvärdig skillnad i en stafett som omfattar åtta etapper. Kronoby, som avancerade ett pinnhål jämfört med i fjol i Lappfors, hade Oscar Högnabba, Axel Aurén, Wiljam Fors, Antonia Svenlin, August Högnabba, Maria Grundvall, Hugo Karlström och Eric Storvall i spåret denna gång. Haapajärvi knappade in rejält med Risto Uusivira på ankarsträckan, men stafettens bronslag hade ändå 1.37,9 upp till oktetten från Nykarleby. Fyran Nivala var sedan distanserad med över fyra minuter. Pedersöre slutade på åttonde plats (5.58,3 efter), Jakobstad nionde (6.36,4), Karleby elfte (6.41,1) och Larsmo tolfte (9.42,1). Lagen behöll sin plats i A-serien. Alavieska degraderas däremot medan Sievi tar klivet upp från B-serien. Karleby hade ett starkt namn på startsträckan och Juuso Haarala gjorde inte heller någon besviken trots en vurpa på vägen ut från stadion. Han växlade som etta och med 27.14,3 var han tolv sekunder före Pyhäjärvis Jouni Komu. Kronobys Oscar Högnabba växlade som femma, 39 sekunder efter. Nykarleby och Mats Jakobsson kom in till växling som åtta och samtidigt också åtta sekunder bakom Kronoby. – Jag åkte tillsammans med Kronoby på det sista varvet och vi turades om att dra. Vi hade bra hjälp av varandra, sade Jakobsson. På den andra etappen gick Reisjärvi upp i ledningen tack vare en gedigen insats av Tuure Pesola. Men det skulle bli ett kort gästspel av Reisjärvi i den positionen. Axel Aurén, Kronoby, växlade som tvåa och Nykarleby Robin Kronqvist som trea. Killarna hade 54 respektive 60 sekunder upp till det ledande laget. Nykarleby hade plockat in sitt klassiska äss på följande sträcka. Christoffer Lindvall, som stakade sig runt utan fästvalla under laggarna, hade fört upp sitt lag i en betryggande ledning redan halvvägs på den 10 kilometer långa etappen. När han skickade iväg Cecilia Back ut på den fjärde sträckan var marginalen till Kronoby och Wiljam Fors uppe i en och en halv minut. Den på förhand fruktade motståndaren Haapajärvi var i det läget avsågat. Matti Keskitalo hade 3.40 upp till Nykarleby. Lindvall fick förstås frågan hur det var att åka utan fäste. – Det var tungt, men det är jag van vid. Men i backen på det andra varvet hade det säkert varit skönt med fästvalla under skidorna. Han var näst snabbast på sin sträcka med 25.27. Det var bara Vetilbon Kalle Lassila som var raskare på skidorna. Han åkte tian på 25.09. Cecilia Back byggde på Nykarlebys försprång. När hon gav över till Benjamin Sundqvist, som var först ut av fristilsåkarna, hade differensen till Kronoby växt till 1.54. Antonia Svenlin växlade till August Högnabba. Haapajärvi var fortfarande på behagligt avstånd. Juho Salmela låg 3.50 efter Benjamin Sundqvist när han skejtade ut. Back ruskade våldsamt på huvudet efter fullgjort värv i Kannusterrängen. – Jag var upp och ner i den sista backen uppför. Två gånger! Jag vet inte om skidorna for i kors eller vad som hände. När jag hade tagit mig upp på benen föll jag på nytt, sade Back. Favoriternas försprång krympte på den femte sträckan. August Högnabba växlade bara 55 sekunder efter Benjamin Sundqvist och Haapajärvi kom också närmare. Men det skiljde fortfarande över tre minuter till ledande Nykarleby och minkstaden hade ytterligare ett äss i leken på den sjätte sträckan. Andrea Julin var nämligen snabbast för dagen på sin sträcka och drygade ut försprånget igen trots att hon jagades av Maria Grundvall i Kronobys lag. Differensen var 1 minut och 25 sekunder, då Tobias Nybäck åkte ut jagad av Hugo Karlström. Haapajärvi hade också tappat och var åter 3.50 efter. Julin masserade ryggpartiet och grimaserade när hon började plocka av sig utrustningen. – Jag fick en låsning i ryggen när jag föll i Vanda. Det var därför som jag inte kom till start i Lappfors i lördags, konstaterade Julin som missade fjolårets stafett på grund av juniorernas världsmästerskap. Publiken kunde, till sin förtjusning, konstatera att differenserna åter började krympa i täten på den näst sista sträckan. Både Kronoby och Haapajärvi kom närmare Nykarleby, men utan att flåsa Tobias Nybäck i nacken. När han kom in till sista växlingen var ingen annan inom synhåll på stadion. Robin Eriksson fick gå ut med 50 sekunder tillgodo på den värste utmanaren, Kronobys Eric Storvall. Haapajärvi hade också kommit närmare, men inte tillräckligt nära. Ankaret Risto Uusivirta hade ett gap på 2.40 till Nykarleby och trots att han är kvickfotad i den fria tekniken visste de flesta att han stod inför en övermäktig uppgift. Det blev i stället Storvall som satte färg på stafetten på slutet. Kronobyankaret öppnade spjället redan på det första varvet och när killarna varvade efter 5 kilometer hade Erikssons försprång krympt till 28 sekunder. Oron började sprida sig bland supportrarna från söder. Skulle Kronoby faktiskt lyckas spräcka Nykarlebys fantastiska svit och knuffa minkarna av den tron där de behärskat sedan 2001? Luckan krympte något ännu i början av det andra varvet, men inte tillräckligt. Upphämtningen bedarrade och när Eriksson dök upp inom synhåll en sista gång för publiken gjorde han det i ensamt majestät. Nykarleby kunde fira sin femtonde raka seger på målområdet. Lagkamraterna hissade ankaret, men hann inte bli klara innan Storvall skar mållinjen. Större än så var inte marginalen som alltså stannade under 30 sekunder. Speakern konstaterade också faktum: Dynastin tog inte slut i samband med den 64:e landskapsstafetten i Kannus 2015. Men ankaret Robin Eriksson fick ingen promenadseger denna gång. I fjol i Lappfors kunde han snigelåka som han ville. I år var han ett jagat villebråd så gott som hela vägen. – Det här var en speciell stafett. Det var lite pressat och stressat med Eric så nära. Det blev jämnare än jag trodde, sade Eriksson. De mellantider han blev serverad varierade kraftigt – beroende på vem han hörde på. – Publiken ville ju helst att vi skulle förlora stafetten och ibland kunde jag få höra att Eric hade tagit in 30 sekunder på hundra meter. Det var bara mammas och pappas tider som det gick att lita på i dag. Han var väl införstådd med Storvalls taktik. Han visste att Kronobyankaret skulle göra allt för att krympa avståndet på det första varvet. Själv fick han upp ångan lite senare. – Det började kännas bättre under det andra varvet, men jag är lite den typen som skidar hårdare på andra halvan. Om Nykarlebyborna var nöjda efteråt så gällde detsamma arrangörerna i Kannus. Stafetten lockade mer folk än väntat. Det såldes cirka 3 000 biljetter och på tävlingsområdet rörde sig totalt 4 000 människor. – Publikmängden överträffade våra förväntningar. Vi hade räknat med att kunna sälja 2 500 biljetter. Vi är väldigt nöjda både med arrangemangen och antalet åskådare, sade organisationskommitténs ordförande Risto Posio och tävlingsledaren Eero Junkala. Vädret var också på arrangörernas sida. Det var en knapp minusgrad när startskottet gick.