Opinionsmätningarna inför valet haglar tätt. Senast kom Yle i veckan med en mätning som befäster det alla gallupar länge förutspått, Centerns försprång är ointagligt. Även om Yle visar på en ­liten (0,8 procentenheter) nedgång sedan den ­senaste mätningen är 26 procent av rösterna helt i egen klass. De övriga partierna ligger nästan tio procentenheter bakom Centern. Och det är där i klungan de intressanta rörelserna sker. SDP har nu gått om Samlingspartiet och ligger tvåa med 17,2 procent mot Samlingspartiets 16,3. Också Sannfinländarna har ökat sitt understöd något, men ligger ändå ett par procentenheter bakom på 14,8. Ökningen på 1,5 procentenheter kan tyda på ett trendbrott och att partiet är tillbaka på banan efter usla resultat i en rad mätningar. Om Greklandsfrågan drivs till sin spets kan Sannfinländarna ytterligare öka sitt understöd. Socialdemokraternas ökade understöd tyder på att valet av Antti Rinne till ordförande fallit ut som anhängarna hoppades. SDP har fångat återflyttande arbetarröster från Sannfinländarna, enligt Yle också anmärkningsvärt många under 50 år. Rinne har lyckats med konststycket att framstå som oppositionell trots att han sitter i regeringen. Det mest anmärkningsvärda är ändå Samlingspartiets totala kollaps. 16,3 procent är den sämsta noteringen för partiet på hela 2000-talet, under Ville Itäläs korta egid noterades Samlingspartiet i oktober 2003 för 16,4 procent. Ännu i juli 2014 var Samlingspartiets understöd i paritet med Centerns då siffran låg på 21,8 procent. Under det halvår som gått med Alexander Stubb vid rodret har en fjärdedel av det stödet alltså smultit bort. En delorsak är säkert, som Stubb själv anför, att partiet får bära hundhuvudet för sitt regeringsansvar i dåliga tider. Sant, men SÅ mycket sämre har läget inte blivit på ett halvår, och regeringsansvaret delas av SDP som ökat sitt understöd. Samlingspartiet har dragits med tveksamma ministerutnämningar och famlande beslutsfattande. Samtidigt har de egenskaper som fört fram Alexander Stubb i hans politiska karriär, självsäkerheten och den polerade framtoningen, slagit tillbaka mot honom och hela partiet. Självsäkerheten har uppfattats som arrogans och framtoningen har framstått som spelad i jämförelse med Centerbasen Juha Sipiläs folklighet. Stubb har fört Samlingspartiets ekonomiska politik några streck åt höger från den folkhemsborgerlighet som hans företrädare Jyrki Katainen uppvisade och tagit avstånd från den konsensusanda som många upplever som positiv i vår politiska kultur, samtidigt som han i vissa frågor företräder klart liberala åsikter vilket driver en del traditionella väljare i famnen på moralkonservativa Juha Sipilä. Samlingspartiets trovärdighet led också av att både statsministern och kommunminister Henna Virkkunen flydde fältet till Bryssel, den ena som hög tjänsteman, den andra som parlamentsledamot. Både Katainen och Virkkunen tvådde sina händer från en regering med stora oavslutade projekt. Nu verkar de, efter valet dock, få sällskap av en av partiets mest erfarna ministrar, Jan Vapaavuori, som enligt Yle är på väg mot en toppost i Europeiska investeringsbanken. Samlingspartiet förlorar ytterligare en av sina valmagneter och en bit till av sin trovärdighet. Om valet utfaller ungefär som den här mätningen är en rödmylleregering den mest sannolika lösningen. Då återstår frågan vem C och SDP vill regera med. Kan de klara sig utan Sannfinländarna?