Stadsfullmäktige i Karleby samlas till sammanträde på måndag. Den som tar en titt på föredragningslistan ställer sannolikt frågan om det är vettigt att kalla in 51 personer för att konstatera att mötesrutinerna följs. Förutom de inledande mötesrutinerna man två fall där förtroendevalda begär befrielse från uppdrag och val av ersättare för dem. Dessa val sker i praktiken inom deras egna partiorganisationer. I praktiken kan mötet avklaras på någon minut och namnuppropet upptar den största delen av de minuterna. Föredragningslistan säger nödvändigtvis inte hela sanningen. Det kan förstås bli ett intressant möte ändå. Beroende på ledamöternas aktivitet kan viktiga frågor lyftas fram i form av motioner. Sannolikt låter sig fullmäktige även informeras om en eller flera aktuella frågor. Frågan är i varje fall om arbetsfördelningen i beslutsprocessen är den optimala. Fullmäktige samlas till en kaffesits medan till exempel stadsstyrelsen håller på med att granska verksamheten inom hela koncernen för att hitta nya och effektivare lösningar. Utvecklingen har gått mot att fullmäktige har sin arbetstopp på hösten då skattesatserna och budgeten ska behandlas. Budgeten är så pass omfattande att den inte går att rivas upp i fullmäktige­salen. I höstas kom endast ett fåtal förslag till mindre justeringar. Anförandena var mera av det principiella slaget. Ur demokratiaspekten är denna utveckling lite oroande. Fullmäktige är folkvalt och invånarna förväntar sig att den högsta makten ska finnas här, inte bara i teorin utan också i praktiken. Nu kan det kännas som om makten förskjutits ett steg till från folket. Förstås beskriver detta inte hela situationen. Fullmäktigeledamöterna uppfattas i regel som en kanal för sina väljare in i beslutsmaskineriet. Många gånger får de fungera som ombud mellan gräsrötterna och byråkratin, även om det sker på informella vägar. I den förnyade kommunallag som så småningom kommer har man till en del lagt fokus på att förbättra kommunmedlemmarnas möjligheter till inflytande. Till en del har man koncentrerat sig på att utnyttja de möjligheter tekniken ger. Men det handlar även om att den direkt folkvalda församlingen också i praktiken har den makt den kan förväntas ha. I och för sig kan det vara lyckligt att dela på makten. Stadsstyrelsen ska också ha ett övergripande ansvar. Samtidigt har vi ett par nämnder som ansvarar för en stor del av hela budgetkakan. Möten som saknar substans riskerar att öka misstroendet mot politikerna. Uppfattningen att politikerna är med för att kunna få lyfta mötesarvoden frodas. Det är i de flesta fallen en vrång uppfattning. De allra flesta är med för att ta ansvar för det gemensamma bästa. Deras förtroende bör inte undergrävas. För de förtroendevalda handlar det inte om några stora summor. I och med bolagiseringen av affärsverken har diskussionen om arvoden fått även en annan aspekt. Diskussionen gäller om vilken nivå arvoden till medlemmarna i bolagsstyrelserna ska ha. Dessa uppdrag ska kanske i första hand jämföras med bolagsstyrelserna inom privata sektorn. Ifall man går in för en kraftig nivåförhöjning i förhållande till vad som var rådande inom affärsverken får vi kanske även ett tryck på de övriga kommunala organens arvoden. Stadsstyrelseuppdrag och de tunga nämnderna är naturligtvis också krävande. Frågan är sedan om man behöver ha pengar som något lockbete här eller om ära och berömmelse är tillräckligt.