Riksdagens kulturutskott sade i onsdags klart nej till medborgarinitiativet om att göra skolsvenska frivillig i landets finska skolor. Utskottet anser att svenskan hör till allmänbildningen, och att en fivillig svenska skulle försvaga jämlikheten i utbildningen. Beslutet togs med överväldigande majoritet, rösterna föll 12–3. Två medlemmar i utskottet valde att rösta blankt. Däremot var det med knapp marginal man förkastade förslaget om regionala försök med ryska i stället för svenska. Den omröstningen slutade 9–8. Den klara majoriteten i huvudfrågan ger signaler om utgången i plenum. Utsikterna för att denna riksdag ska godkänna förslaget är små. Därmed kan vi – åter en gång – förvänta oss att skolsvenskan blir en valfråga. Sannfinländarnas Ritva Elomaa pekade på den undersökning gjord av Åbo Akademi, Åbo universitet och Tammerfors universitet som visar att tre av fyra finländare vill slippa den obligatoriska svenskundervisningen. Ordförande för föreningen Vapaa kielivalinta, Ilmari Rastila, lovade att man vid behov kan återkomma till frågan. Det gör aktivisterna garanterat, det är deras medborgerliga rättighet. Avskaffningsivrarna kommer inte att ge sig. Kamplusten syns redan nu i kommentarspalter och sociala medier. Iltalehti har under många år strukit motståndarna till skolsvenskan medhårs, och förnekar sig inte nu heller. I en kolumn illustrerad med Sveriges flagga och bildtexten "helan går" (!) raljerar reportern som skrivit rapporten från kulturutskottet, Tommi Parkkonen med beslutet, SFP och den svensktalande minoriteten. Han bollar också med siffror och jämför de 10 miljoner som talar svenska i världen med 275 miljoner rysktalande, 470 miljoner spansktalande och nästan en miljard som talar kinesiska. Inte ett ord om vilken specifik vikt svenskan – utöver oss 5,3 procent som har svenskan som modersmål – har i vårt eget land för att inte tala om de nordiska kontakterna. De finländska kontakterna med Sverige är ganska mycket tätare än de med Kina, trots att det finns 100 gånger fler kineser. Parkkonen gycklar också med hur alla potentiella regeringspartier tvingas huka för lilla SFP eftersom partiet ändå är med i nästa regering. Med en sådan argumentation på en av landets största nyhetsmedier är det inte förvånande med hätska kommentarer på gräsrotsnivå. Riksdagen står inför svåra beslut om ekonomi, sysselsättning, vård och förvaltning också under nästa regeringsperiod. De frågorna kräver riksdagsledamöternas fulla uppmärksamhet. Att nu igen göra skolsvenskan till en valfråga tar tid och energi från mycket viktigare frågor.