Med tanke på hur tydlig och koncis organiseringen av räddningshelikoptern Petes verksamhet är på pappret är det förvånansvärt hur invecklat allt blev till slut. Det här var upplägget för Pete: Verksamheten stod på tre ben. För det första själva flygverksamheten. Den finansierades via stöd från Penningautomatföreningen RAY som årligen betalade 1,6–1,7 miljoner euro i bidrag till Petes stödförening. Den andra biten var den själva medicinska verksamheten. Den skulle finansieras blott och bart av Vasa sjukvårdsdistrikt. Den sista delen var själva stöd­föreningen som hade i uppgift att se till att allt det dagliga löpte. Men någonstans gick det fel. Enligt åklagaren skedde det först och främst när Petes stödförening från och med 2008 började delta i betalningen för den så kallade första­vården. Det stod uttryckligen i RAY:s stödvillkor att deras pengar inte får gå åt till själva vården, utan enbart till flygverksamheten. Det här leder till att RAY nu kräver verksamhetsledaren på 1,3 miljoner euro. Han är huvudåtalad i målet. – Faktum är att verksamhets­ledaren inte meddelade oss om ändringar i Petes verksamhet, ändringar som hade påverkat vårt utbetalande av stödet. Han uppgav fel uppgifter till oss. Därför anser vi att han personligen är skyldig oss skadeståndet på 1,3 miljoner euro, säger RAY:s jurist Ville Ahtola. Det mest speciella i hela härvan är en annan stödförening som hette Västra Finlands Räddningshelikopters stöd rf. Via den föreningen – vars uppgift i stort sett var att utreda om det fanns möjlighet att ha en räddningshelikopter även i Tammerfors – slussade Petes stödförening en del pengar som sedan användes till att betala sådant som Petes stödförening inte fick betala. – Det är vår uppfattning att en stor del av penningtillgångar som föreningen Västra Finlands Räddnings­helikopters stöd hade kom från Petes stödförening. De pengarna användes sedan delvis till att be­tala summor till sjukvårdsdistriktet och en läkarfirma. Det vill säga att pengarna användes till ett ändamål som våra villkor inte godkände, säger RAY:s Ahtola. Verksamhetsledaren i båda föreningarna var en och samma person. Det som åklagaren Lilja Limingoja också fann graverande var Petes verksamhetsledares före­havanden i övrigt. Som verksamhetsledare lyfte han en månatlig lön på 1 800–2 300 euro från stödföreningen. Men 2008 fattade stödföreningens styrelse beslut att anlita ett externt konsultbolag från Korsholm för att hjälpa till att samla in mera medel till verksamheten. Den som valdes till att samla in dessa medel var verksamhets­ledaren för Petes stödförening. Kruxet var att han dessutom var delägare i konsultbolaget som an­litades. Plötsligt satt han på två stolar och gick från att ha månads­inkomster på drygt 2 000 euro till över 10 000 euro. Från konsult­bolaget lyfte han nämligen över 8 000 euro per månad. Inte heller stödföreningens konkursbo såg med blida ögon på arrangemanget. – Han var verksamhetsledare, konsult och hade dessutom ett civilt heltidsjobb. Hur i all världen var det tänkt att han skulle hinna med allt? Det här handlar inte om något annat än att han ville sätta stora summor pengar i egen ficka, sade konkursboets förvaltare, advokat Christer Eriksson. Utöver RAY finns det två andra målsägande. En av dem är skatteverket som kräver 379 000 euro i ute­bliven mervärdesskatt. Den andra är konkursboet för Petes stödförening. Föreningen försattes i konkurs i juni 2011. Konkursboet kräver de åtalade på drygt 300 000 euro. Ränta tillkommer på samtliga skadeståndskrav. De åtalade nekar mangrant till alla åtal och hänvisar i flera fall till okunskap och mänskliga misstag. – Mina huvudmän är varken jurister eller bokförare. Frågan är hur mycket en lekman förväntas känna till om sådant, sade den huvud­åtalades advokat Kirsi Hägglund. Rättegången fortsätter i fyra dagar till.