Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Borde vi i Finland få en instans som skyddar medborgarna och deras grundrättigheter från en ryckig och oförutsedd politik? Frågan tål att tänka på efter att statsmakten vid upprepade tillfällen under senare år har försökt driva igenom samhällsreformer i strid med gällande grundlag. Frågan är ännu mer angelägen med tanke på att starka opinionsbildare i vårt land anser att det vore skäl att ändra på grundlagen för att göra det lättare för statsmakten att reformera samhällsstrukturerna. Ett sådant förslag har bland annat kommit från Tehys ordförande Rauno Vesivalo. Han anser att grundlagstolkningen i social- och hälsovårds­reformen prioriterade föråldrade kommunala strukturer före medborgarnas rätt till social- och hälsovårdstjänster. Uttalandet har upprört grundlagsexperterna Kaarlo Tuori och Mikael Hidén. De hävdar att grundlagen inte i sig förhindrar en förnyelse av social- och hälsovårdsstrukturerna och att principen om kommunal självstyrelse inte handlar om kommunen som organisation. I själva verket handlar principen om kommun­invånarnas påverkningsmöjligheter, något som alltså kan jämföras med kommuninvånarnas sociala rättigheter. Alltså gäller det att hitta en strukturmodell som tillgodoser dessa mänskliga grund­rättigheter. Riksdagens grundlagsutskott har under senare år vid upprepade tillfällen visat att utskottet står pall för det politiska trycket. Samtidigt ska vi komma ihåg att det kan uppstå situationer då det är osunt att parlamentarikerna själva stiftar, ändrar och tolkar grundlagen. Onekligen existerar det en slumpmässighet i vem som väljs in i utskottet och vilka sakkunniga som hörs i utskottet. Till och med samma experters åsikter lär kunna variera från fall till fall. Tidigare var respekten för grundlagen grundmurad hos rikspolitikerna, i dag finns nonchalansen representerad till och med på den högsta nivån. Mari Kiviniemi (C) som var statsminister då Karlebyregionen skulle brytas ur sitt sammanhang sade till och med i stridens hetta att medlemmarna i grundlagsutskottet är utbytbara. Egentligen borde tolkningen av grundlagens grundrättigheter aldrig få handla om slump, politik eller ens ändamålsenlighet. Därför talar Sannfinländarnas ordförande Timo Soini faktiskt för en gång skull förnuft då han argumenterar för att Finland borde få en författningsdomstol. Den vanligaste invändningen mot en författningsdomstol är att juridiken aldrig borde få stå över politiken. Det argumentet ska vägas mot den politiska historien som många gånger har blottat demokratins brister. Till saken hör att tyskarna beslöt att inrätta en författningsdomstol efter Tredje rikets fall och insikten om att den regim folket hade valt på demokratisk väg hade åstadkommit enorma brott mot mänskliga rättigheter. I dag blåser starka antisemitiska och islamo­fobiska vindar i samhället. Också den ekonomiska djupdykningen och vidgade samhällsklyftor har ökat risken för att främlingsfientliga, populistiska partier gör starka inbrytningar i vilket europeiskt land som helst. Finland är i den meningen inget undantag. Kombinerar man denna risk med de etablerade partiernas upprepade försök att köra över den finländska statsförfattningen med grundlagsstridiga reformer har vi en explosiv blandning. Den katastrof som en gång inträffade i Tyskland kan upprepas hos oss, även om vi kanske inte riktigt vill acceptera det. Folkpartisten Jasenko Selomovic påminde i en debattartikel på svt.se (10.3.2013) att fria demokratiska val inte alltid innebär att det blir rätt val och att främlingsfientliga krafter med skydd av demokratin kan rubba mänskliga rättigheter. Han har rätt. Medborgarna i Finland borde få en författningsdomstol som kan skydda dem mot de politiska företrädare de själva har valt in.

Henriksson vill utreda grundlagskontrollen

Under tiden vid Svenska Finlands folkting 2009 sade Anna-Maja Henriksson (SFP) att Finland borde få en författningsdomstol. I dag är justitieminister Anna-Maja Henriksson inte lika övertygad. – Mitt förslag 2009 hängde ihop med regionförvaltningsreformen. Men både då och nu efteråt har grundlagsutskottet i regel visat sig fungera väl. Samtidigt är Henriksson mycket väl medveten om bristerna i dagens system och risken för att grundlagsutskottet i framtiden inte håller för trycket. – Någon författningsdomstol med enbart efterhandskontroll av lagar vill jag inte ha. Däremot finns det behov av en grundlig utredning av hela vårt system för grundlagskontroll av lagar.