Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Att vara allergisk är ingen fröjd. Men det innebär inte att det saknats katter i mitt liv. Inte kliande armveck heller. Hela min barndom genomsyrades nämligen av frassar och kattor. Det är inte bara en gång som jag assisterat vid en förlossning, i dagar väntat på att små kattögon skulle öppnas – för vi fick inte röra ungarna så länge de var blinda. Det lyckades inte alltid. Pricken är den första katten jag hört legender om. Han skjutsades runt i dockvagn. Den första katt jag ansåg var min egen hette Fia. Hon var en kattfröken med orange bläs och långt tålamod. Nu minns jag inte om det var hon, eller Ringa, som blev offer för min klåfingriga nyfikenhet. Jag var framme med saxen och försökte frisera morrhåren. Jag hoppas att jag misslyckades. Namngivningsproceduren föll oftast på oss barn. Den var starkt påverkad av fenomen i samtiden. Laban och Labolina var ett syskonpar som vi fick inspiration till från barnlitteraturen. Radarparet Bell och Bom var helt klart en följd av det rikssvenska underhållningsprogrammet med Fredrik Belfrage och Ingvar Oldsberg på 80-talet. Ringa var annars en frusen katt som trivdes på mina axlar när jag åkte skidor och vistades utomhus på vintern. Hon tog sig sonika rakt upp på axlarna genom att klättra på kläderna. Pontus var frass ända till han ynglade. Ludibuss trivdes bäst i ladugården, och eftersom det ledde till att pälsen hade en pikant odör, fick hon gärna hålla sig där. Jag tror att det var hon som radade upp nattens fångst i form av möss och råttor så att husfolket skulle se skörden – innan hon åt upp den. Det finns flera. Bullen. Siri. En som jag inte minns namnet på, men som lät som en telefonsignal när den lekte. Det var tider. På en bondgård var katten en nödvändighet. Nu har korna i ladugården ersatts av cyklar. Jag har ingen aning om råttorna dansar på foderbordet, men de har alla möjligheter. Numera huserar en herreman ensam på Lottasbacka. Frassi lever glada dagar med privilegier som hans föregångare inte ens kunde drömma om. Han är också snabb att fly fältet när barnbarnen från stan klampar in. Bättre fly än illa fäkta är hans ledstjärna. Jag kan njuta av hans sällskap i små doser, innan kliande ögon påminner mig om att det är bäst att hålla sig på avstånd.